Första turistveckan

Är fortfarande lite efter med inläggen… Detta inlägg handlar om 18-23 mars då jag hade besök av mamma och pappa.

Nu på senare år har mina föräldrar mer och mer fått smak för att resa. Inga omständliga ungar att ta hand om. Jag tror det rest till något “exotiskt” land varje vårvinter senaste 5 åren. Ofta till någon skog eller naturområde med häftiga djur. I år var det självklart Brasilien som stod på schemat, så de kunde kolla till minstingen. Storstaden Florianópolis var kanske inte deras typiska resmål, så de värmde upp med en vecka i Pantanal, världens största kärr, mellanlanda lite vid världens längsta vattenfall Iguazu, innan det tillslut kom till storstan. Då förväntade dig sig självklart en insats från mig som lokalguide, synd att jag varken vet eller fattar så mycket om den här staden men jag fick göra så gott vi kunde.

När alla barnen skaffa körkort så slutade mamma med sin stora hobby att skjutsa ungar på diverse träningar, istället så började hon fota. Så nu idag ser man oftast mamma såhär. Nu för någon månad sen ställde hon för första gången ut foton på en vernissage på det lilla lokala biblioteket hemma.

Högst upp på mammas önskelista var att se delfiner. Jag gjorde lite research på området och folk ser delfiner lite nu och då här i området men det är inte så vanligt och ingen vet riktigt vad man ska göra för att få se dem. Det finns inget mer troligt ställe, ingen delfinsafari, ingen delfinturism. Det hetaste tipset var att vara ute på vattnet. Så då fick jag väl fixa till en liten båttur. Båtturer som finns i massor här är av typen “piratskepp”. Jag tror det finns säkert 10 st “piratskepp” som skjutsar runt turister. En liten dagstur på 5 timmar med stopp för lunch, besök på ett fort och lite badande från båten. Besättningen är utklädda till pirater och springer runt och  underhåller och har lite danslektioner på däck. Kanske mest en stor turistfälla men man får ta det som finns. Så sagt och gjort så fixade jag oss lite biljetter till en sådan båt och så gav vi oss iväg.

Vårt “piratskepp” med stor ljudanläggning och propellermotor.

Inte såg vi några delfiner, hade inte heller väntat det, men det blev ändå en trevlig dag och mycket tid att prata med mamma och pappa om allt som hänt här och hur jag har det här i Brasilien. Så inte var vi så ledsna över att det inte kom några delfiner. Nu idag (31 mars) så såg min rumskompis delfiner i det allra centralaste vattnet här i stan. Exakt bredvid central stationen. Så för mig finns hop än! Fortsätter letandet.

Fortet vi besökte låg på en liten ö mellan fastlandet och den stora ön Florianópolis.

Den här båtturen gjorde vi på söndagen de var här. Sen blev det veckodagar och jag var tvungen att sköta mina studier. Så mamma och pappa fick turista mest på egen hand. Vad det var ute på för äventyr då får ni fråga dem om. Jag möte i alla fall upp det varje kväll och tog det till någon bra restaurang i staden. Blev många fina middagar. Alltid lika spännande att gå på restaurang här. Eftersom språket är ett litet bekymmer så vet man aldrig helt säkert vad man kommer få. Ibland blir det som man tänkte sig och ibland blev det något annat. Lite härligt var det att känna att jag var i alla fall bättre än dem på att ta mig fram här. Med klart bättre engelska och några portugisiska kunskaper så fick jag sköta snacket. Vi fick i alla fall mat alla kvällar och var rätt nöjda med det.

Trevligt att få lite besök här och kunna prata svenska med någon. Kul att ni kom på besök!

/Turistguide Robert

Lagoinha do Leste 

Idag fyllde min kära syster Frida år och samtidigt som jag grattade henne passade hon på att påminna mig om att det var skralt med inlägg på bloggen. Så får väl ta och skriva ett inlägg då… Hon hann även med att säga att det troligtvis var hennes allra kallaste födelsedag av det 26 hon upplevt, -11 grader hade hennes termometer stått på i morse, den 27 mars, i Uppsala, Sverige. Hon var inte riktigt nöjd med tillvaron.

Så som den snälla, inte alls retsamma lillebror jag är så tänkte jag skriva lite om en varm, solig och alldeles magisk vandring jag gjorde för 10 dagar sen. Vandringen gick till Lagoinha do Leste en strand som sägs vara öns vackraste strand. Lite av mystiken runt den ligger nog i att den inte är tillgänglig med bil utan endast via två vandringsstigar eller vattenvägen.

Med på resan var min ”study buddy” Pablo. Vi gav oss iväg tidigt på morgonen. Av det två vandringstigarna så är var det en som var lite längre, lite mer utmanande och lite vackrare. Den bestämde vi oss för att ta dit. 4 km över ett berg tog mer än 2 timmar vandra och det var klart tuff vandring. Stigen gick mestadels genom tätt tropisk skog men framåt slutet så kom man ut på ett parti längst bergskanten som störtade ner i vattnet. Kan inte säga annat än att jag njöt i fulla drag.

Stigen slingrade sig längst denna kant sista biten.

Och efter två timmars vandring och man börjar bli sliten uppenbarar sig plötsligt mytomspunna stranden som ett lite vykort redo att kliva in i.

Äntligen framme, vilket litet paradis!
Fotspåren i sanden sköljdes bort nästan lika fort som det kom till av det stora vågorna.

Vi hade på förhand hört att här skulle det vara tomt på bebyggelse och faciliteter men till vår förvåning fanns det ändå några små små barer på stranden som sålde lite öl och vatten. Vi unna oss varsin öl till turistpris med extra taxa för exklusivitet på den avlägsna stranden, 25 svenska kr. Rena rånet!

En liten strand bar.
Study Buddy Pablo på stranden.

Sen badade vi lite i det stora vågorna, åt våran medhavda matsäck innan det var dags att bestiga berg två. Detta berg låg exakt vid stranden och skulle enligt rykten vara den bästa fotoplatsen för denna vackra strand. För att bestiga det här berget så fanns det en stig som gick stadigt uppåt i en halvtimme. Det krävdes både, armar och starka ben samt några andpauser innan toppen var nåd. Väl där uppe väntade en fantastisk utsikt. Känslan var verkligen: ”Här går jag runt i ett vykort”. Det fanns ett antal klippavsatser som sköt ut från berget. Dessa var ypperliga för att ta bra bilder ifrån. Självklart tog vi några sådana och det är även en sådan som har fått plats i hedern här på sidan.

Här sitter jag och chillar.

Man kan ju lätt tro från bilderna att vi var helt själva på en paradisstrand men så var verkligen inte fallet en lördag med bra väder. Just vi dessa klippavsatser så var det små köer med folk som ville fota. Så man fick ställa sig i kön och vänta på sin tur. I kön hjälptes man åt att fota åt varandra och hitta häftiga vinklar. Förtog kanske stämningen av en avskild strand något.

Jag med Sydatlanten i bakgrunden, nästa station Afrika.

När vi sen tagit oss ner från det här berget igen, var det bara fortsätta hem. Denna gången tog vi den lite kortare och lättare stigen. Även denna korsade ett berg innan vi tillslut kom tillbaka till  civilisationen igen, trötta men nöjda. Riktigt trevlig lördag, kort sagt!

Ha det fint!

/Robert som lever i ett vykort

 

Kursstart

Under senaste två veckorna har kurserna för mig dragit igång på riktigt. Jag läser två kurser en “Português para Estrangeiros ” alltså portugisiska för utlänningar och så läser jag en kurs “Samba de Gafieira” som är en danskurs i sambastilen Gafiera. Dessa två har givetvis satt färg på vardagen för mig så tänkte berätta lite mer om dem.

Português para Estrangeiros

Som jag skrev här på bloggen för några veckor sen så började kursen med ett placeringstest som jag inte förstod mycket av. Så nu går jag i gruppen för nivå 1. Vi är en härlig blandning av människor från alla världens hörn, ca 20 st. Mestadels studenter i min ålder men det finns även det som flyttat hit med familj och barn då deras partner är brasiliansk, samt det som ska jobba här under en längre period. Det flesta av oss är bra på engelska men vi har en dam i 40 års åldern som från början är religonslärare i Indonesien, hon kan nästan ingen engelska. Våran lärarinna var överförtjust när hon fick reda på detta, har aldrig sett en så glad människa för stora språkbarriärer. Då kan hon ju inte fuska. Då måste kursen ges helt på portugisiska.

Detta är givetvis spännande när vi börjar på nybörjarnivå och allt sker på portugisiska. Men jag är klart imponerad över våran lärarinnas insatser. Det är mer som en teaterföreställning än lektioner. Att t.ex. försöka förklara civilstatusar som singel, i relation, gift och änka ledde till mycket skratt och charader. Läraren är egentligen en språkstudent på universitetet och studerar själv engelska, vilket hon pratar jättebra, samt tyska och har dessa lektioner som lite extraknäck.

Vid första tre tillfällena har vi fokuserat på att presentera sig själv. Kunna berätta om vem man själv är, var man kommer ifrån, var man bor, vad man gör om dagarna. Så därför har vi givetvis övat med varandra och därigenom också lärt känna varandra lite grann. Kul!

Känns som utvecklingskurvan brantat till lite nu när jag faktiskt börjat prata lite med andra. Den här veckan har vi haft en hemläxa att göra en 2 minuters presentation om oss själva och filma. Det var inte lätt! Men det gick efter att ha tränat lite samt utbytt tjänster med en kille på labbet. Han ville att jag skulle kolla på hans engelska text och jag behövde min presentation granskad, bra utbyte.

Tänkte jag kunde bjuda på lite knackig Portugisiska med hemskt uttal. Hoppas ni njuter av det, jag plockar fram skämskudden.

Samba de Gafieira

Sambakursen då? Samba de Gafieira är en av alla sambastillar, denna dansas i par och kallas i alla fall på wikipedia för “Ballroom Samba in Brazil” men ska skiljas en hel del från den samba man dansar i tiodans i Svergie.

Vid första tillfället kom jag i alla fall i god tid till danslokalen, hade redan dagen innan provgått till så jag skulle hitta. Läraren var redan där så jag försökte prata lite med henne. Stod snabbt klart att hon inte kunde någon engelska, hade egentligen inte väntat mig något annat. Lektionen börjar med en lång genomgång och nu inte i nivå 1 portugisiska för invandrare-tempo utan, för mig, i någon slags överljudsfart. Övriga i kursen är helt vanliga brasilianska studenter eller lärare på skolan så det förstod nog men jag fatta inte mycket. Givetvis kom en presentationsrunda också. Tyvärr var ju detta för 2 veckor sedan så  jag hade bara hunnit med en lektion på portugisiskan och inte kommit till alla bra presentationsfraser. Men jag tror jag lyckades få fram mitt namn, att jag kom från Sverige och, om det inte redan var uppenbart, att jag inte pratade så mycket portugisiska.

Här är sambaklassen samlad för ett gruppfoto.

Sen började i alla fall dansen tillslut. Då var det enklare bara kolla och göra likadant. Kändes bra att ha lite buggtakter i kroppen så man lätt kunde hänga med även om man inte förstod det muntliga instruktionerna. Första lektionen gjorde vi mest grundsteg. Väl till andra så började vi paras ihop och dansa tillsammans. Här blev det mer bekymmer med språket. Att se någon ta ett steg och göra efter är enkelt. Men att förstå om någon trycker hårt, mjukt eller lagom när det för sin parter, bara genom att kolla på dem är klurigare. Är helt övertygad om att det förklarades men sådana avancerade ord kan jag inte. Så när vi kommer till biten där jag ska styra min danspartner kör jag på min känsla från buggen. Det verkar gå bra. Damerna förstår och gör som jag tänker, ingen som klagat. Skulle nästan våga säga att jag var en av dem som gjorde mest avancerade förningar av killarna. Men det är ju klart likheten med buggen är stor även om musiken är annorlunda. Skönt att ha någon fördel ibland.

En annan lurig del är när läraren pratat om flera saker under samma genomgång och sen är det dags att dansa. Då vet man aldrig riktigt vilket steg vi ska testa nu. Man hör att läraren räknar in men man vet inte riktigt till vad. Då får man ta en chansning och testa något av alternativen. Ibland går det hem… En annan variant är att vara riktigt på tårna och låta första taktslagen gå innan man gör något. Då hinner man fatta åt vilket håll vi ska och sen reparera skadan fort som attan. Stabil taktik!

Kul är det oavsett, ser fram emot att lära mig mer.

/Robert i en klass för sig

Copa sul

Nu kommer äntligen ett jätteförsenat inlägg. Hoppas ni inte saknat mig allt för mycket. Det har varit massor att göra senaste tiden i kombination med att jag hade lite för höga tankar som sen föll platt om detta inlägg. Eftersom det har hänt en del så finns det en hel del att skriva om. Ska försöka ta er tillbaka till nutid med några inlägg utan att ni missar allt för skoj jag varit med om, risken är att det tillkommer nya historier innan de gamla blir skrivna men jag ska försöka jobba på lite. Just detta inlägg handlar om helgen 10-11 mars då jag var på orienteringsäventyr.

Copa sul

Copa sul är namnet på en sydbrasiliansk orinteringscup, en rätt stor tävling för att vara Brasilien. Jag sprang i “H adulto E” som är den tuffaste herrklassen. Det var också den största klassen på tävlingen med runt 30 deltagare, totalt var det över 170 deltagare i tävlingen. Så i svergiemått mätt så var det en liten skittävling på distriktsnivå.

Länk till tävlingshemsidan med resultat mm.

Medeldistansen

Karta

Först ut var en ganska lång medeldistans på 7 km. Skogen var till största del en planterad tallskog som var väldigt löpbar medans det fanns naturlig skog som var bitvis helt omöjlig att ta sig igenom.

På en satellitbild över området kan man se raderna i den planterade skogen.

Analysen efteråt var rätt självklar, “akta dig för allt i världen för den gröna naturliga skogen”. Själva loppet i sig var ingen höjdare. Ringrostig och ovan med denna typ av orientering ledde till mycket misstag. Inte så mycket mer att säga slutade på 26e plats av 34 godkända. Det som vill ha smaskiga orienteringsdetaljer hänvisar jag till kartarkivet.

Jag ville självklart dokumentera denna viktiga händelse med mitt första riktiga Brasilianska orientering så jag tog med min kamera ut i skogen. Ni kan se filmen här nere. Mycket därför detta inlägg blev försenat, tar en himla tid att redigera film…

Sprinten

Karta 1, karta 2

Om medeldistansen var lite si och så, så var sprinten rakt igenom kass. Borde varit diskad flera gånger om efter att ha brutit mot lite regler men var verkligen inte ensam om det. Sprinten gick i och runt en rodeoarena med en labyrint inne bland hästbåsen och spurt inne på planen. Slutade på 18e plats av 26.  Det jag tyckte var mest intressant egentligen var det som hände innan. Eftersom detta var samma kväll som medeldistansen så hann arrangören inte med att få ut all kontroller i tid. Vad gör man då? Jo man vrider tillbaka startklockan lite. Och sen lite till… och sen lite till… Så efter att man påbörjat sin uppvärmning för tredje gången och insett att det inte blir start nästkommande 10 minuter heller blev man lite trött på det. Men bara gilla läget samma för alla. Det blev till slut start i alla fall om än någon timme försenat.

Långdistansen

Karta

Efter att ha fått sovit och begrundat lite hur på gårdagens misstag så var det dags att ge sig ut igen. Idag hade jag en bättre plan och lyckades nästan genomföra den så som jag ville. Gjorde bara något litet misstag men i jämförelse så var det ingenting mot gårdagen. Att löpformen inte är på topp märktes dock. Blev duktigt sliten framåt slutet. Slutade på 11e plats av 28. Blev riktigt motiverad att komma igång lite igen med löpträningen här inför Brasilianska mästerskapen som jag ska springa om en månad. Den känslan höll i sig ungefär tills jag återvände till hettan i Floripa. Tävlingarna gick på ca 1000 meters höjd vilket verkligen gjorde en skillnad i temperaturen.

Jag och mina OL-vänner från Floripa.

 

Prisutdelningen

Efter allt var klart skulle det självklart vara en prisutdelning. Inte så speciellt egentligen, en lång utdragen process på portugisiska. Det hände dock en lite speciell grej. För det var inte bara jag som var utlänning på det här arrangemanget. Det var även en orienterare från Israel. Han var ute och backpacka i Sydamerika och hade planerat in sin rutt så att han skulle kunna passera förbi här lagom till tävlingarna. Han valde att springa “H adulto A” som var den näst tuffaste seniorklassen. Han hade däremot mer lycka än mig och lyckades vinna båda skogsdistanserna. Så när han stod där på pallen och vifta med sin Israeliska flaga hör jag speakern nämna mitt namn. Vadå? Vad nu? Det vinkade fram mig upp på prispallen. Då var det dags för ordförande i Brasiliens orienteringsförbund att hålla ett litet tal om vilka vi var och hur glada det var att vi ville komma på deras tävlingar. Jaha så där stod man och tog emot lite applåder för att man startat. Härligt att man är uppskattad i alla fall!

Jag och orienteraren från Israel på prispallen.

Hemresan

Den här killen från Israel skulle också till Floripa efter tävlingarna så det tyckte det var lika bra att bunta ihop oss utlänningar i samma bil. Det uppskattade jag då han kunde prata engelska. Han kunde en del bra fraser för att backpacka på spanska (som liknar portugisiska till stor del) men annars var vi ganska jämn dåliga på att kommunicera med vårat resesällskap. Det var en 5 timmar bilresa så vi hann beta av en hel del ämnen. Och även om det stod ganska klart att vi delade passionen för orienteringssporten så var våra liv ganska olika i övrigt. Fascinerade att höra om hans syn på konflikterna i arabvärlden. Han berätta även om hur hans morfar, som var jude, upplevt andra världskriget och suttit på ett tåg till Auschwitz men lyckats fly och efter några år på flykt lyckats ta sig till Israel.  Morfar levde än idag 80+. I sådana lägen har man lite svårt att kontra som blåögd svensk. “Min morfar har bott hela sitt liv på en gård utanför Alunda.” Mina livshistorier var inte lika dramatiska i jämförelse.

Det var det bästa från det här äventyret. Återkommer snart igen, hoppas det inte dröjer lika länge mellan inläggen denna gång.

/Orienterar Robert

Bara en resa är ett äventyr

Nu till helgen är det äntligen dags för lite riktigt brasiliansk orientering! Tre lopp i sydbrasilianska cupen ska klaras av på två dagar, lördag förmiddag medeldistans, lördag eftermiddag stads-/parksprint och söndag långdistans. Kan inte annat säga än att jag är väldigt förväntansfull. Det kommer självklart rapporter om hur det gick senare.

Just idag har vi haft resdag. Tävlingarna går i staden Vacaria i delstaten Rio Grande do Sul. Ingen metropol precis, lite över 30 mil från Floripa, 60 000 invånare. Om jag förstått det rätt mest känd för sina äppelodlingar. Resan hit skulle ske med en man från den lokala klubben i Floripa… trodde jag. Vi hade bestämt att han skulle komma och hämta upp mig 06:00 på morgonen. Redan här uppstod det problem. I torsdags kväll så var jag på en födelsedagsmiddag för en brasiliansk tjej jag lärt känna. Det blev rätt sent och kom inte i säng först ett på natten. Så mitt alarm jag ställt för att kunna gå upp och äta frukost i tid hjälpte inte mycket. Som tur var vaknade jag i alla fall av att min skjuts ringde när han stod utanför dörren. Flög upp ur sängen, slängde in det sista i packningen och åkte iväg utan någon frukost i magen.

Ett litet fotostopp på vägen på gränsen mellan delstaterna Santa Catarina och Rio Grande do Sul.

Resan började med att vi åkte tillbaka till hans bostad. Väl där förstod jag att han hade någon sjuk släkting han skulle besöka på vägen så jag skulle byta bil och åka med ett annat par från klubben. Okej, okej, bara göra som man blir tillsagd. Byte bil och så bar det iväg och vilken resa sen. Längst hela kustremsan går ett bergsparti som vi behövde ta oss igenom. Så vägen slingrades sig mellan bergen, upp och ner. Såg härliga skyltar som: “Varning 8 km utförsbacke.” Försökte ta ett tjugotal bilder genom bilfönstret men det var svårt att få till något av värde så gick lade ner mobilen och bara njöt av utsikten helt enkelt. Videon nedan visar lite hur det såg ut och också den härliga musiken i bilen som bidrog till upplevelsen.

Väl framme i Vacaria så åt vi lunch innan de andra lämnade av mig vid mitt hotel, de skulle bo vid ett annat hotel. Så då hade jag en hel eftermiddag att turista för mig själv i denna härliga stad. Hitta ganska snabbt att det skulle finnas en vacker katedral i centrum någon kilometers gång från hotellet. Blir bra tänkte jag och traska iväg. Hittade katedralen enkelt, var inte mäkta imponerad men tog plikttroget ett turistfoto och spatsera vidare för att se vad centrum hade att erbjuda. Landade på ett café där jag tog mig en kopp kaffe och ett litet bakverk. Under tiden jag avnjöt detta så försökte jag googla fram något mer av turistvärde i staden inom gångavstånd. Det visade sig vara en omöjlighet så efter säkert en timme på cafét gav jag upp, det finns inget mer av värde i denna stad. Så jag gick tillbaka katedralen, stans ända sevärdhet, och inspektera lite noggrannare innan jag vände hem till hotellet. Nu är det tur att jag inte kommit hit för att turista, då hade jag nog varit lite besviken. Fast man är inte så kräsen, bara en sådan sak som att hotellet ligger granne med en traktoråterförsäljare är intressant, Massey Ferguson för den som delar intresset…

Det plikttrogna turistfotot av katedralen.

Nu laddar vi inför imorgon!

/Den inte allt för kräsna turisten Robert

The one and lonely Swede

Upplägget inför den här helgen var exakt samma som förra veckan. Hade ingen plan för helgen när jag åkte hem fredag kväll. Men den här veckan tänkte jag inte vara lika passiv. Så jag skrev ett inlägg i våran facebook grupp för utbytesstudenter och deras “Study buddies” (faddrar) och tänkte att här kanske jag kan hitta någon som vill hitta på något till helgen. Planen sket sig direkt… inlägget behövdes godkännas av administratörer för gruppen och det hände inte först än tidigt lördag morgon. Så länge orkade inte jag vänta med att göra planer.

Facebook inlägget.

Så när jag kom hem ätit och inlägget fortfarande inte var publicerat gick vi över till plan B: Ignorera alla rekommendationer om att resa själv. Sagt och gjort så kollade jag upp lite resmål på ön jag varit sugen på tidigare och värderade lite efter hur bra aktiviteten lämpade sig för ensamresa. Fastnade för ön’s mest populära och turistiga vandringsled, Trilha da Costa da Lagoa. Lätt vandringsled på max 7 km längst strandkanten av en lagun. Längst hela vägen finns det små pittoreska fiskebyar endast tillgängliga med båt eller med just vandringsleden.  I byarna så finns de restauranger att äta på och när man känner sig färdig promenerad så är det bara att vänta vid en brygga där linjebåten stannar och tar en tillbaka till starten. Resmålet var väldigt väl recenserat på diverse turistsidor så kunde inte vara allt för farligt och utmanande tänkte jag. Sagt och gjort! Packade väskan och drog på lördagsmorgonen.

Bussen jag tog kom inte riktigt fram till starten av vandringsleden. Men vad gör väl 2 km extra tänkte jag och gick den biten. På vägen dit går jag lite fel, hamnar i en återvändsgränd och tvingas vända tillbaka. Det kan ha varit min bästa bom någonsin. När jag väl kommer tillbaka på rätt spår ser jag en grupp på fem personer gåendes i riktning mot vandringsleden. Gissningsvis i min ålder och klädda för vandring. Det är några hundra meter fram på vägen men det tar inte lång stund innan jag med mina långa steg är ikapp. Ingen idé att vara blyg så frågar på en gång om det ska gå leden. “Jajamän”. Det visar sig att det är också utbytesstudenter på samma universitet som jag. Tre fransmän, en tysk och en portugis. En känner till och med igen mig som “den ensamme svensken” från våran välkomst presentation förra veckan och jag får gärna göra de följe under vandringen. Perfekt!

Så sen går vi där, egentligen inte så mycket att säga om det. Jättefin skog, inte alls den lätta vandringsled jag föreställt mig utan ganska tufft bitvis med mycket stenar och ojämnheter att ta sig förbi. Vi ser en del djur både ormar, apor och tror vi skymta en sköldpadda nere på botten av ett dike. På vandringsleden är det gott om folk, mest barnfamiljer. Så man var aldrig riktigt själv.

När vi gått nästan hela vandringsleden bestämmer vi oss för att stanna och luncha. Vi äter helt fantastisk fisk såklart när vi är i en fiskeby. Efter det så går vi till det lilla vattenfallet som finns i denna by och svalkar oss lite innan vi tar båten hem igen. Fantastisk tur och lite nya vänner, kunde inte annat än vara väldigt nöjd!

En liten film från vandringen. Musik: Happy – Bensound.com

Under tiden jag har varit ute och vandrat så har mitt lilla facebook inlägg tagit fart. Flera stycken har hört av sig och vill hitta på något. Så det landar i att jag egentligen bara vänder i dörren hemma och drar iväg på en universitets fest. För er som kan Linköpings studentliv så var det inte jätteannorlunda. Det var ett arrangerande program, för dagen fysikerna, mycket folk, ca 4000 sades det. Skillnaden var kanske att biljetterna var öronmärkta per kön, det var öppen bar och festen var inte på campus utan i stor lokal, typ en flyghangar, en bit utanför stan. Men det var bra fest och kul med ytterligare lite mer nya ansikten. Så helgen redde sig som vanligt. Söndagen blev vigd till återhämtning vilket var behövligt efter lördagen.

Idag måndag har jag skrivit in mig på min portugisiska kurs, blev satt i Nivå 1 som väntat. När jag ändå var i farten så anmälde jag mig till en nybörjarkurs i samba också. Det kan bli intressant, hoppas på att mina buggtakter hjälper upp det faktum att jag inte förstår portugiska som kursen självklart ges på. Vi får se!

Ha det fint så länge!

//Robert, the one and (not so) lonely

Du vet aldrig när nästa barbeque är

En vecka har gått igen. Börjar nästan få lite “jag ska snart hem, och inte sett någonting än”-panik. Nästa vecka har jag varit här en månad. Inom första månaden måste man besöka polisen och visa upp sitt visum. Det kommer inte hända… Har visat sig klurigare än man tror det här med att få kontakt med polisen. Man måste boka möte men det finns inga tider. Svenskarna jag träffa förra veckan tipsa om att det lägger ut nya tider 12:00 varje dag så då måste man vara på hugget. Så har nu suttit två dagar kl 12:00 och väntat. Dag 1 så såg jag tiderna men var för långsam. Dag 2 så passade ingen av tiderna… På det igen på måndag. Tredje gången gillt? Men blir nog inte utslängd för det, tydligen jättevanligt att man inte får en tid inom första månaden i denna stad.

Vad har jag gjort i veckan då? Sist jag skrev så var jag på väg till en barbeque med orienterare. Det blev väldigt trevligt även om han som bjöd in mig inte kan ett ord engelska så kunde andra i sällskapet desto bättre. Så blev trevliga konversationer och lite fotboll på kvällen med barnen. Fotboll är otroligt viktigt här, det är ofta man får reaktionen: “Ibrahimovic!”, när man säger att man kommer från Sverige. Min roomie sa det fint “Det visar hellre en repris av division 2 fotboll än vinter OS.” Sen var det inga sensationer mer denna kväll. Kändes ändå bra inför nästa veckas orienteringsäventyr att jag fick lära känna min lokala orienteringsguide lite bättre. Nästa helg är det sydbrasilianska cupen i orientering som är inplanerad.

En fin utsiktsbild från söndags barbequen.

När jag vaknade på söndagsmorgonen har jag fått ett meddelande från min roomie. “Vill du med på barbeque hos min syster?” Självklart! Så han knappt gnugga sömnen ur ögonen innan det var barbeque igen. Så nu inom loppet av fyra veckor har jag varit på fyra barbeque’s i tre sällskap. Alla samma upplägg, en man (som påstår sig göra Brasiliens bästa barbeque) bakom grillen, varierande köttbitar endast kryddade med salt, serveras som en lång rad av aptitretare,  inga tallrikar och öl till det. Enkelt och väldigt populärt här bevisligen.

Skola

Sen började skolveckan igen. Det här veckan hade vi en master framläggning (Motsvarande exjobb, fast ändå inte, skolsystemet är väldigt annorlunda). Min första tanke var att det är ingen idé att gå då det är på portugisiska. Sen insåg jag att jag ändå var lite intresserad av hur systemet fungerade, hur deras framläggningar såg ut. Så jag bestämde mig för att gå ändå. Till min förvåning så förstod jag mer än någon gång tidigare. Dels så var det pneumatik (hydraulik fast med luft istället för olja.) så jag kunde redan en hel del om ämnet. Också är det så att vetenskapliga ord är det inte så stor skillnad på, vare sig det är svenska, engelska eller portugisiska t.ex. dynamik, dynamics och dinâmica. Så jag kunde med hjälp av power point’en nästan förstå allt i presentationen. Kul!

Framläggning!

På kvällen när mastern var presenterad så var det självklart värt och fira. Så vi hängde kvar fram på kvällen i labbet och drack öl och åt lite snacks. Några var taggade på att gå vidare till en bar efteråt och jag hängde på. Roligt att få göra något mer än bara jobba tillsammans. Det är dessa människor jag träffar mest av alla så väldigt värt att lära känna dem. Så nu har vi i alla fall skaffat oss lite egna internskämt. Det går mest ut på att de försöker lära mig säga svordomar och raggningsrepliker på portugisiska, men det funkar, någon typ av gemenskap är det i alla fall.

Portugisiska kurs

Jag börjar fundera om jag någon gång ska komma till en punkt där jag har ett inlägg här på bloggen som inte nämner språkproblem jag har. Jag är inte där än, just nu är det mycket som händer just pga. språket. Ett steg är i alla fall att ta en kurs i portugisiska. Så nu i fredags var det dags för nivåtest för portugisiska för invandrare. Med 2 månader duolingo i ryggen tänkte jag att jag ändå skulle förstå något… Det gjorde jag inte. Tre A4 med lucktexter där verb/adjektiv var givna men skulle böjas på rätt sätt. Efter detta var det muntligt test, ganska snabbt blev det en lång kö till det muntliga testet. Var bra nära på att säga: “Ge mig bara nybörjarnivå så kan jag gå hem”, men stannade kvar och är väldigt glad för det. När jag väl kom fram var det en jättetrevlig lärare där som direkt fatta att denna kille kan inte mycket. Så han börja prata väldigt långsamt och extremt tydligt. Förstod jag inte då så tog han till lite kroppsspråk. Och på det sättet, kunde vi både få fram; var jag kom ifrån, var jag bor nu, vad jag studera, om jag pluggat portugisiska tidigare, hur länge jag varit i Brasilien, hur länge jag skulle stanna och att jag trots allt var på lägsta nivån i deras kurssystem. Allt på portugisiska, kul!

Så nöjd och glad även om jag inte förstod mycket av provet knallade jag tillbaka till min kontorsplats i labbet. Det var den veckan det, eller i alla fall fram till fredag.

Nästa vecka avslutas som sagt med orienteringshelg, ser väldigt mycket fram emot det. Hinner nog säkert med något mer konstigt innan dess också.

Vi hörs och syns!

/Nybörjare Robert

Plötsligt händer det

Helg igen, då har man tid och ork att skriva lite här. Jag tror jag har nämnt det tidigare att det är längre arbetsdagar här. Lite beroende på vem man frågar så får man svar mellan 40-48 timmars veckor. Just grabbarna på labbet är det definitivt mer åt 48 timmar som gäller och jag har dragits med lite i tempot. Är nog i snitt på campus 10 timmar om dagen med ca en timmes rast. När man kommer hem efter 9 timmars intensivt tänkande är i alla fall jag helt kokt i huvudet och orkar inte mycket mer än att slänga ihop en middag, slösurfa lite, kolla något serieavsnitt och sen gå till sängs. Så var har hänt sen sist? Inte jättemycket av intresse.

Igår fredag så var jag på ett välkomnande för utbytesstudenter. Frågar man de själva så är det inne i en process att göra universitetet mer internationellt men det har en lång väg att gå. Just idag erbjuder det 2 credits på engelska(tror det översätts till 3 högskolepoäng, en hel termin är 30 hp). Alltså bara EN (?!) kurs på engelska på hela campus. Kursen var om internationella samarbeten och mångkultur på arbetsplatser, så ändå relevant att ha just den på engelska. Det ville självklart att vi utbytesstudenter skulle gå så var en hel del reklam om detta under välkomnandet. Ett välkomnande som i övrigt var växlande på portugisiska och engelska, förstod såklart inte allt men man börjar bli van med det.

En highlight på presentationen var statistiken, se bilden nedan, det är ett diagram över vilka länder som finns representerade bland utbytesstudenterna. I tur och ordning så fick varje land ställa sig upp. Motta lite applåder och vinka till publiken. Som ni ser så var jag ensam svensk allra sist.

Diagram över fördelning av utbytesstudenter på UFSC per land.

Väldigt fascinerande också hur jag direkt kände någon slags tillhörighet när det ropade upp norrmännen, det var första tanken. Tanke två var, “HAHA där fick ni så ni teg Norrbaggar!” Eftersom jag en halvtimme tidigare följt OS i skidskytte och sett Fredrik Lindström knäcka just Norge i sista stående skyttet och ta en överlägsen guldmedalj. Jag var väldigt sugen på att gå fram och säga det till norrmännen men höll tillbaka den tanken…

Efter avslutad välkomnande så bjöds det på lite Brasiliansk folkmusik från regionen. Pratade med en Brasilianare om det hela och det var nog rätt likt om vi hade visat lite svensk folkdans för våra utbytesstudenter. Inget som egentligen har med modern kultur i landet att göra men lite kul att se ändå.

Helg

Sen framåt kl 19 på fredagskvällen så var det dags att lämna campus. Då var jag verkligen inte sist att lämna heller. På vägen hem satt jag och fundera på vad egentligen jag skulle hitta på till helgen. Hade inga planer. Lite missnöjd med situationen ska ärligt säga. Det kändes som att det lite för snabbt hade blivit lite för mycket vardag här. Och helt allvarligt så har inte åkt till Brasilien för att sitta på campus sent på kvällarna och skriva världens bästa exjobb. Jag har åkt till Brasilien för att uppleva och äventyra. Men det är lite svårt när alla jag känner här lever sin vardag och inte tänker så. Och turista och äventyra själv blir man konstant avråd från pga. kriminaliteten. Så jag åkte hem själv, börja koka min pasta som jag skulle äta med en halvdassig sås från tidigare i veckan. Vilken fredagsfest… men det är då det händer.

Medans jag väntar på att pastan ska koka klart så tar jag upp mobilen och tindrar lite mest för att fördriva tiden (Tinder, dejtingapp i mobilen). Till min stora förvåning så får jag upp en tjej som pluggar på Jönköpings universitet, 4 km härifrån. Blir givetvis en like, och vi matchar. Skriver direkt och får snabbt svar att det är ett helt gäng från Jönköpings universitet på ön (Florianópolis är faktiskt en ö utanför Brasiliens kust, om än med 1 km motorväg till fastlandet). Det pluggar på ett annat universitet som faktiskt erbjuder kurser på engelska.

Det ska i alla fall ut på klubb ikväll och tycker att jag ska med. Klubben visar sig ligga några hundra meter hemifrån så ingen idé att tveka. Sagt och gjort någon timme senare så möts vi i kön in till klubben. Ska inte säga att det var min bästa klubbkväll i historien. Dålig musik och tror inte det uppfyllde svenskt brandskydd gällande personer i samma rum, det var väldigt trångt. Men vad gör väl det? Fick testa klubb i Brasilien, träffa lite svenskar som man givetvis kände tillhörighet till! Fick prata lite svenska vilket var skönt även om vi mest pratade engelska då vi hade två brasilianare med oss och då är det ju självklart trevligast om alla förstår. En artighetsgest som inte används av Brasilianarna själva men antar att det är annorlunda, vi kan alla prata bra engelska, det kan inte Brasilianarna. Hur som helst, det här Jönköpingsborna kanske blir återkommande vi får se, men det har ju helt klart mer likasinnade gällande helgäventyr än mina brasilianska vänner.

Men inte nog med en tindermatch, under dessa 10 minuter när jag kokade den där pastan så får jag ett meddelande från distriktsordförande i orienteringen (se förra inlägget). Han undrar om jag inte vill komma på en barbeque imorgon? Självklart vill jag det! Och så där på tio minuter så fick jag mig en halvdassig middag, några svenska vänner här i Floripa och en ny inbjudan till en barbeque, brassarnas egna favorit. Plötsligt händer det! Så nu är helgen uppstyrd, ingen idé att deppa längre. Det är bara fortsätta ta detta landet med öppna armar och ett stort leende så löser sig det mest till slut. Någon gång kanske man själva ska styra skeppet? Men vet inte fungerar rätt bra att bara följa strömmen och ta möjligheterna som dyker upp längst vägen.

Ha det fint!

/Robert som tar chanserna när det kommer

Orientação

Tillagt senare: Länk till klubbens facebook med bilder. Inte mycket av mig men fick äran att bli omnämnd i beskrivningen!

Redigering två: Länk till resultaten från tävlingen. Seger!

Den första orienteringen här i Brasilien förtjänar självklart ett eget inlägg. Rekryteringstävling av den lokala klubben BAVECO stod på schemat, en enkel stadssprint hade jag fått höra på förhand.

Starten gick kl 9 på morgonen, skulle gissa på att det ville komma iväg innan solen värmde som bäst. Jag tog bussen dit, eftersom jag var lite osäker och bussarna inte gick så tätt på söndagar så tog jag god tid på mig och gav mig iväg hemifrån redan strax efter kl 7. Just för dagen hade vi bytt till vintertid, (ni läste rätt VINTER-tid, dags att göra sig i ordning för kallare tider…) så fick ändå en timmes extra sömn. Kom direkt på rätt buss och redan vid kl 8 stod jag på arenan. Det var några arrangörer där och riggade när jag kom. Så fort det förstod att jag inte prata portugisiska sa de: “Pettersson” eftersom jag hade föranmält mig och stod med i startlistan.

8:30 skulle en nybörjarinstruktion hållas så det blev en halvtimme att slå ihjäl. Nu var det inte någon synd om mig för tävlingsarenan bjöd på minst sagt en trevlig utsikt exakt bredvid vattnet med stora berg som reste sig på andra sidan. Så satt gärna och bara vänta med den utsikten.

Helt okej TC-häng. (TC=Tävlings centrum)

När väl nybörjarinstruktionen börja hade det anlänt lite mer arrangörer, bland annat distriktsordförande i orienteringsförbundet som jag sen tidigare mailat med. Han såg mig som någon slags frälsare från orienteringsmeckat Norden och ville hemskt gärna att jag skulle berätta något för nybörjarna om orienteringens storhet i Norden. Så med en tolk så fick jag berätta om den gigantiska tävlingen O-ringen och att alla svenskar testar orientering i åtminstone skolidrotten.

Sen var det tävlingsdags med startfållor, lösa definitioner och hela köret. Stiftklämma var det som gällde idag. Jag sparar det riktigt orienteringsnördiga, med kartor och bananalys, till kartarkivet.

Startade först och var överlägset först i mål. Det allra flesta gick sina banor, några tog lite joggingsteg när det var säkra på var det skulle. Enligt startlistan var det 60 startande och några direktanmälda såg jag men har inte hittat någon resultatlista än. Tror vi var 2 st i startlistan på den svåraste bana “Difícil” så antar att jag var snabbast.

Nöjd efter målgång!

Men för att summera så var det enkelt och varmt men kul ändå! Det bästa var ändå att jag fick prata med de från den lokala klubben och lyckades hitta en bilplats till en tävlingshelg om några veckor i riktigt skog. Ska bli spännande! Framförallt eftersom han jag ska åka med, distriktsordförande, inte kunde ett ord engelska. Kan bli kul 5 timmar bil!

Det mest äventyrliga med denna resa var egentligen resan hem. Eftersom det bara var 6 km hem tänkte jag att det är lika bra att springa. Jag körde lite på känn och kom inte riktigt så jag tänkte mig. Kom dels in i något fattigt område där hönsen gick lösa. (Även om det inte var favela-fattigt. Det hade fortfarande asfalt och husnummer. Det finns favela här i stan dock. Dit ska man inte gå säger de.)  Samt kom jag till diverse återvändsgränder. Så fick håva fram mobilen och efter en stund började jag komma in på bekanta vägar igen. Nu var solen riktigt varm och helt dyngsur staplade jag hem till lägenheten igen.

Ha det fint så länge!

/Robert, orinteringsfrälsaren från Svergie

Gissa samtalsämnet

Det har gått några dagar sedan jag sist skrev något och det har självklart hänt en del på den tiden.

Karneval del 3

Karneval del 3, måndag, blev lite av en flopp, trötta och slitna från dagarna innan så gick vi ner till konserten i centrum. Väl där stod vi och gäspa, små dansa lite till uppvärmnings akterna innan vi tillslut gav upp innan den stora artisten kom. Vi var helt enkelt lite för trötta för att stå där. Så vi begav oss för att äta och åkte sen hem. Inte mycket mer att säga om det. Liten flopp, men alltid kul att vara ute och se lite. Roligast var nog restaurangen efteråt där jag hade en lång session portugisiska/engelska lektion med en tjej som var med i sällskapet. Hennes engelska och min portugisiska var rätt dåliga. Så vi utbytte lite kunskaper. Roligt!

Tisdagen sen så var den officiella helgdagen var mest som återhämtning efter tidigare dagar, i alla fall för mig. Hela stadens affärer var stängda så förutom en liten löptur gjorde jag inte mycket den här dagen.

Beachhäng

Väldigt blått vatten och himmel, även om jag ska erkänna att denna bild har ett extra blått instagram filter på sig… 

På onsdagen var det arbetsdag igen men för att inte trötta ut sig allt för mycket så tog jag en halvdag och begav mig till beachen igen, precis som “Karneval del 2”, samma ställe, samma plats, samma typ av barbeque, samma människor men betydligt bättre väder denna gång. Solen strålade men inte så våldsamt varmt, så jag njöt i fulla drag. Även om själva badandet inte är så fridfullt som man kan tro på det kilometer långa stränderna. Det är väldigt höga vågor och badandet blir mycket mer en kamp mot vågorna än någon härlig avkoppling. Det har gott om badvakter på stranden som faktiskt måste göra lite insatser då och då. Även om det stora vågorna sköljer en in mot land först så drar vattnet dig ut från land lika mycket. Vilket skapar problem för en del. För mig är det mest roligt att leka i vågorna är både lång, så jag når botten, och relativt simkunnig så har inte tyckt det varit obehagligt än så länge men något avslappnande är det inte i alla fall.

Milslånga stränder och härligt väder, underbart!

Exjobbet

Det jag själv tyckt varit roligast denna vecka är faktiskt skolarbetet. Vi har haft besök från min handledare, prof. Krus från Linköping. Så vi har haft lite möte och jag har kunna gjort väldigt mycket framsteg rent pluggmässigt. Det finns även en kille här på universitet i Floripa som har doktorerat i digital hydraulik (det området som jag exjobbar inom). Han har visat mig hans material denna vecka och samt sin testrigg vilket är en av det få fungerande digitalhydrauliska riggar som finns i världen. Linköping har en gammal som inte är körbar längre, kan finnas en i Finland i övrigt är det snålt. Så otroligt kul att få och klämma och känna på den. Eventuellt kommer jag köra lite tester framöver också. Så kul att komma framåt och känna att detta kan faktiskt bli något bra utav.

Doktoranden var både väldigt intresserad och imponerad av det små resultat jag fått hitintills vilket man självklart blir glad över. Också roligt att det gärna vill använda mig som språkgranskare på deras engelska vetenskapliga artiklar det planerar ge ut, kan tänka mig hur min betydlig mer språkbegåvade systrar viker sig av skratt åt att jag skulle vara någon typ av korrekturläsare. Men har helt klart bättre engelska än det flesta här.

Det är klurigt att följa OS här ifrån, vare sig bild eller ljud får sändas från svenska bolag hit. Så liveresultat och ibland SVT livechatt är bäst. Här skidskytte från världens bästa livetjänst biathlonresults.com

Sociala spelet

Jag har en ny favorithobby. Rätt ofta finner jag mig själv i en situation där det pratas vardaglig portugisiska. Vid kaffepauser, luncher, barbeque mm. Så nu har jag börjat med att lyssna noggrant och försöka förstå så många ord som möjligt och försöka lista ut sammanhanget. Skulle säga 1 av 3 gånger så lyckas jag förstå vad som diskuteras ungefär. Fortfarande helt omöjligt att tillägga något. Framför allt är det svårt att förstå när det är läge att flika in. När är det en lucka i samtalet? Så även om jag ibland vill fråga något (på engelska) så är det väldigt klurigt att lista ut när det passar att fråga. En annan svår del i spelet är att se normal ut medans man gör det. Man vill inte stirra ut någon, man vill inte se uttråkad ut och helst ska man skratta och le vid rätt tillfälle. Otroligt lurigt men jag hoppas jag utvecklas och ingen känner sig obehagad av att jag mest sitter tyst och stirrar på dem, så man blir inbjuden nästa gång.

Vad händer här näst?

Imorgon ska det bli orientering är tanken! Den lokala klubben anordnar någon typ av stadsorientering som ett rekryteringsevent. Det var lite tveksamma när jag sa att jag var orienterare och trodde jag skulle tycka det var för lätt. Men är det lätt får jag väl springa fort. Har jag fattat det rätt så är banan 4 km så det hinner man bli duktigt trött på. Återkommer självklart med en rapport om det senare.

Ha det fint så länge!

Kommentera gärna något, det är alltid kul att få feedback på det man skriver.

/digital hydrauliker Robert Pettersson