Det finns vissa saker som är väldigt bra med Brasilien och det finns det som är mindre bra. Tänkte skriva här lite av det bästa sakerna jag hittat och det jag kommer sakna nu när jag är tillbaka i Sverige.

Tiden och stressen

Brasilianare lever helt klart med en annan tidsuppfattning. Saker behöver inte hända just nu. Busstidtabeller är mer en riktlinje. En startlista på en orienteringstävling är också mer en riktlinje, lite relativ till arrangörens känsla. Ibland var detta lite jobbigt att inte ha kolla på exakt allt medans ibland är det rätt gött att bara glida med och inte kolla så mycket på klockan. Min känsla är att Brasilianare i allmänhet är mindre stressade och har en bättre psykisk hälsa än svenskar.  Det är något att sakna när det känns som var och varannan svensk går regelbundet till psykolog.

Frukt

Brasilien är av världens största fruktproducenter, varje butik har massor av frukt till mycket bättre priser än i Sverige. Den absolut vanligaste och billigaste frukten i södra Brasilien är bananer. Det växer lite varstans och det finns vilda bananer längst vägarna, precis som äpplen här i Sverige. Det finns ett talesätt att man säljer något till priset av bananer. Då är det billigt! Jag fattade inte detta först än slutet av resan. Detta för att man köper bara bananer i stora klasar. Det kändes som ett jobbigt projekt att köpa tio bananer till en själv. När jag sen insåg att det knapp kosta något så kändes det mindre jobbigt. Så sista veckorna åt jag en del bananer. Det finns självklart lite olika sorters bananer och välja mellan också. Fick aldrig riktigt grep om skillnaderna.

Andra frukter det finns mycket av är mango, ofta har affärerna flera sorters mango. Det finns stora, små, söta, gröna, rosa, röda mm. Så där har jag testat en hel del. Gott! Det är en rätt vanlig frukost i Brasilien att man bara äter frukt. Lite ananas, papaya och melon var alltid givna inslag det gånger jag åt frukost på hotel.

Det finns också en hel uppsjö av frukter jag aldrig sett i Sverige. Självklart behövdes det testas lite.

Att vara utlänning

Ibland är det faktiskt riktigt skönt att vara utlänningen. Det finns många situationer när man i Brasilianares sällskap lugnt kan luta sig tillbaka och låta någon annan lösa problemet. Det är faktiskt jätteskönt ibland. Även sådan saker som gatuförsäljare och tiggare är lätt avfärdade med orden “Não fala português!” (Jag pratar inte portugisiska), det tricket använde jag även när jag faktiskt förstod vad de sa.

Också är det så att man kan få väldigt mycket uppmärksamhet vid vissa tillfällen om man som svenska vistas i Brasilien. Man anses exotisk och man får många frågor, det ska tas selfies mm. Ibland är det riktigt roligt att få känna sig lite speciell. Jag med mina 195 cm har haft rätt svårt att dölja att jag inte är Brasilianare, då deras medellängd är betydligt lägre än i Sverige. Jag har t.ex. blivit frågad på gatan om jag inte ville börja på en modellagentur  något mina vänner som vad med mig vid tillfället tyckte var väldigt roligt. Jag tacka dock nej till erbjudandet.

Stränder

Milslånga stränder och härligt väder, underbart!

Florianópolis är mest känd för sina stränder. Jag tror jag hade runt 50 km sandstrand inom en timmes resa. En intressant sak är att det finns massa typer av stränder. Det finns surfstränder, det finns kitestränder, det finns familjestränder, det finns badstränder, det finns lugna stränder det finns partystränder mm. Personligen gillade jag mest att åka till surfstränderna, inte för att surfa utan mest för att leka i det stora vågorna. Sånt får man inte i Sverige så man måste passa på även om det ibland var ett slagsmål för att hålla sig ovanför ytan när det stora vågorna drog med en.

Vänligheten

I Sverige har vi en kultur av att man sköter sig själv så blir det bäst så. Brasilien har en mycket mer delande kultur. Man värnar på ett helt annat sätt om sina medmänniskor. Jag har många gånger känt mig otroligt omhändertagen av vilt främmande människor som bara vill hjälpa mig. Det är självklart något man kan sakna. Jag tycker det är fascinerande hur detta inte bara avspeglar sig på mer än bara kommunikation. T.ex. på en restaurang i Brasilien är det vanligast att man beställer in mat till hela bordet på stora tallrikar så får man dela själva vid bordet. Man beställer oftast öl på literflaskor som man sen delar runt bordet. Man delar med sig och hjälps åt. Så fungerar hela Brasilien.

Utvecklingskurvan

Det är roligt att lära sig saker. I Brasilien var detta så uppenbart hela tiden. Det man inte förstod ena veckan lärde man sig till nästa. Varje dag kunde man verkligen känna att man gjort framsteg med det ena eller det andra. Det var en himla skön känsla att vara i konstant utveckling. Det här gällde mest språket men även andra saker som att bara hitta i staden. Det är något jag kommer sakna, känslan av att alltid utvecklas. Det är inte samma grej i Sverige.

/Robert som drömmer sig tillbaka

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.