Jag missade en grej i förra inlägget…

Jag hade förberett en liten avslutningspresent till Amilcare som han fick under resan. Jag vet att en av hans stora hobbys är gamla bilar. Framför allt Volkswagen så därför hade jag fixat till folkabussen på bilden nedan. Som tack för all hjälp med orienteringsresorna här i Brasilien. Kändes som jag träffade rätt, han blev väldigt glad och kunde direkt säga vilken typ och årtal av folkabuss det var.

Min lilla present till Amilcare.

Fredags kväll

Sista helgen var man självklart tvungen att göra något roligt på. På fredagen så hade vi doktors framläggning på labbet vilket självklart skulle firas på kvällen. Så blev en sen kväll med BBQ på labbet. Vet att min faster Karin alltid säger att när män ska in i köket blir det alltid en prylsport. Tror jag fick se ett till exempel på detta… Se filmen nedan.

 Halvmara

Lördagsmorgonen vaknade jag rätt sent efter gårdagens strapatser. Blev lite inspirerad av alla Göteborgsvarvet inlägg i sociala medier så bestämde mig för en lång löptur. Jag hade nämligen ett turistmål kvar på att göra listan, lagom 10 km hemifrån. Turistmålet var ett vattenfall. Inte så stort egentligen men ett klart trevligt ställe och ett fint mål för en löptur.

Jag springer självklart inte med mobilen så fick sno en google bild istället på vattenfallet.

Har skrivit om jojo-form tidigare här på bloggen. Efter Brasilianska mästerskapen har jag inte känt att det funnits så mycket tid till träning. Så därför är jag nere på botten igen. 21 kilometer är också det längsta jag sprungit här i Brasilien så det tog ut sin rätt. Blev duktigt sliten på slutet även fast tempot var lågt men ingen katastrof där under passet egentligen, bara lite trött.

Det som hände efter är mer oförklarligt. Vet inte om det var någon typ av vätskebrist som slog till men efter jag duschat var jag helt däckad. Kunde knappt ta mig 300 meter till affären och köpa mat. Bultande huvudvärk och kraftlösa ben. Jag tvingade i mig mat och vatten men ville helst bara ligga och sova.

Social dans

Med dagens löpning och efterföljande illamående så kändes kvällens inplanerade aktivitet som en dålig idé. Jag hade tidigare planerat med en kille från labbet att gå på en dansfest. Hans dansskola fyllde 25 år och det skulle firas med dans och partaj. Tanken var att jag skulle få testa på att dansa lite samba utanför kurslokalens trygga väggar. Jag insåg att detta var min sista chans i Brasilien så det var egentligen inget alternativ att ställa in. Det var bara bita ihop och köra.

Väl på festen fungerade det såhär; Den mest populära pardansen i Brasilien är Forró. På många sett väldigt jämförbar med bugg i Svergie. Både till popularitet och hur det faktiskt dansas, det finns klara likheter. Så Forró hade sitt egna dansgolv med liveband. Sen på dansgolv nummer två var det den en DJ som spelade alla möjlig sorts musik till andra danser. Det var samba, salsa, tango, zouk och några till jag inte kommer ihåg namnet på. Så det var problem ett, känna igen samba musik. För mig lät allt som samma latinamerikanska musik. Tur var hade jag min guide med mig som kunde säga NU, SAMBA!

Sen kom problem två, bjuda upp. Jag kan tycka att bjuda upp i Sverige  ibland är lite jobbigt men där vet jag att jag kan språket och dansen väl. Här var jag en rookie på båda delarna. Så att då gå fram till vilt främmande människa krävde lite mod. Här hjälpte min guide till igen med en härlig “spraka ungen ur boet”-taktik, med kraft puttade mig mot lämpliga partners om jag tvekade för en sekund. Det gällde ju att passa på när det väl var samba då fick man inte tveka. Så det blev flertalet danser som alla gick mer eller mindre bra.  Litet videoklipp nedan.

 

Sen kunde jag inte låta bli att testa dansa bugg också, eller någon mix blev det. Jag dansa bugg de jag dansa med följde med på bästa sätt. Gick faktiskt rätt bra. Forró är som sagt rätt likt och även salsa har sina likheter så de dansanta damerna förstod och vi hade roligt. Framåt slutet av kvällen hann jag även med att lära mig grunderna i Forró. Eftersom de, som sagt, har sina likheter med buggen så kunde jag rätt snabbt plocka upp till en hyfsad nivå om jag får säga det själv.

Summa summarum, väldigt roligt att jag tog mig hit, trots huvudvärk. Kul att testa också väldigt roligt att kolla på andra riktigt duktiga dansare som var på plats.

En sista orientering

Lördags kvällen blev sen och söndags morgonen var planerad tidig så med tre timmars sömn gav jag mig iväg för att köra en sista orientering i Brasilien. En träning med den lokala klubben är i stan. En medeldistans i stadsmiljö. (Länk till karta). Var sisådär spännande och med fortfarande huvudvärk, trötta ben och sömnbrist. Tog mig igenom i alla fall. Fick chansen att säga adjö till mina orienteringsvänner så det var väl en trevlig start på söndagen.

Efter orienteringen så begav jag mig hem, åt lite mat och sov några timmar. Helt slut! Efter jag sovit några timmar kom jag tillbaka till livet och kunde ta mig en promenad i solnedgången. Väldigt vackert och kändes som en värdig sista helg i Brasilien.

/Robert som dansar till sista refrängen

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.