Fortsätter med gamla stories.

Efter Iguazú äventyret runt första maj blev det inte mycket kvar av veckan. Två dagar i skolan sen var det helg igen. Denna helg blev däremot rätt lugn. Var bjuden på en födelsedagsfest med en av tjejerna från som jag träffade  under en vandring i början av mars. Så lördags kvällen bar det av till Lagoa da Conceição, detta är en liten paradisby bara några km från själva staden. Här bor utbytesstudenter och turister väldigt få Brasilianare som jag har förstått det.

I Lagoa kan man ha apor i trädgården, inget konstigt.

På festen vad det mestadels andra utbytesstudenter och några brasilianare. Så huvudspråket för kvällen var faktiskt engelska även om det pratades både portugisiska, tyska, franska och spanska med. Tror det aldrig hänt tidigare här i Brasilien. Så det var rätt trevligt att få förstå det mesta.

Blev också rätt uppenbart att jag levt långt ifrån det vanliga livet för en utbytesstudent i Florianópolis. Det flesta tyckte kurserna var otroligt simpla och tog väldigt lite tid. Så det ersattes istället med en väldans massa fester. Det var faktiskt flera som svarade “Mest Caipirinha” (en brasiliansk drink) när man frågade vad det studerade här. Jag har ju kört mina 40 timmars veckor och sen utforskat på helgerna och är väldigt nöjd med det upplägget.

Sen var det inte så mycket mer att rapportera från denna helg. Så vi flyttar oss framåt till nästa vecka.

Vecka 19

Veckan började stark med telefonmöte och sen anställning till hösten. Detta firades sen med en 50 timmars vecka på labbet! Exjobbet behövde bli färdigt nu och det krävdes sina timmar. Sen till helgen så hade Amilcare, min 58-årige orienteringsguide som inte kan engelska, bokat in att vi skulle iväg och resa. Vi skulle inte orientera utan bara turista. Hade fått lite namn på städer vi skulle kolla på men inte så mycket mer info. Blir spännande tänkte jag och så åkte vi iväg.

Balneário Camboriú

Första stoppet var en sommarstad, Balneário Camboriú, där många hade lägenheter för semestrar och liknande. Enligt Wikipedia ca 100 000 året runt boende men över miljonen under sommarhalvåret. Nu är det höst här så just nu var det lite folk på gatorna. I jämförelse med svenska pittoreska sommarstäder som Lysekil och Öregrund eller för den delen hela Stockholms skärgård så var detta något helt annat. Stora skyskrapor så alla kunde få bo nära vattnet och riktigt storstads känsla. Det var nästan lite kusligt nu när gatorna var tomma.

Det blev inga bra egna bilder från Balneário Camboriú, så denna bild är snodd.

Blumenau

Resan fortsatte sen till den tyskkoloniserade staden Blumenau. Det är ett väldigt spännande fakta om alla Brasilianska städer. Det är otroligt viktigt vilken typ av kolonisering man han och det skiljer sig från stad till stad. Vilket påverkar hur staden ser ut och vilken kultur man har. Speciellt i de halvstora städerna syns detta tydligt.

I Blumenau hade de verkligen tagit fasta på sin tyska sida så många hus såg ut som på bilden nedan. På radion spelades tysk musik och stadens största happening var en oktoberfest. Vi käkade bara lunch här sen begav vi oss vidare.

Blumenau bjöd på mängder av sådana här hus.

Guaramirim

Nästa stopp var den lilla lilla staden Guaramirim. Anledningen att vi stanna här var för att detta var Amilcares hemstad och också staden där hans mamma bodde. Så helt plötsligt stod vi på mammas uppfart, det var här vi skulle spendera natten, även hans syster med man bodde där. Ingen kunde engelska så vi fick fortsätta med min mästerliga portugisiska.

I denna region av Brasilien så är det två typer av jordbruk, det odlas ris och bananer. Så självklart så hade de ett bananträd i trädgården, inget konstigt med det.

Jag och bananträdet.
Det hade även en kaffebuske i trädgården. Så här är årets skörd på torkning.

Joinville

Söndagen var morsdag här i Brasilien. Då skulle självklart hela familjen samlas runt deras 85-årige mamma. Så på söndagsmorgonen så gav vi oss iväg allesammans.  Vi åkte till staden Joinville för att möta upp resten av familjen. Vilket innehöll barn, barnbarn och respektive samt barnbarns pojkvän med hans familj, totalt 14 st. I denna stora skara pratade bara det yngsta barnbarnet, 13 år, lite engelska. Bara grundläggande fraser, så det var bara att fortsätta med min starka portugisiska!

Händelsen för dagen var en båttur och här nedan ser ni vårat fina familjefoto…  Vi enades om att detta var min brasilianska familj, “minha familia brasileira”. Barnbarns pojkvän med hans familj, saknades på fotot.

Minha familia brasileira, från övre raden vänster har vi: Son, barnbarn, sons fru, barnbarn, mamma, son, sons fru. Nedre raden: Dotters man, dotter, ROBERT, barnbarn, son.

São Francisco do Sul

Båten tog oss till en av Brasiliens äldsta städer São Francisco do Sul som är grundat på 1658 av Portugisiska kolonisatörer. Brasilianarna var väldigt facinerade över att något kan vara så gammalt som 350 år. Jag själv var inte så imponerade över det faktumet, det händer varje dag i Sverige. Domkyrkan i Uppsala är som exempel 580 år gammal. Lite fint var det i alla fall, vi han även med ett museum med båtar innan det var dags att vända hem.

Den 350 år gamla kyrkan i São Francisco do Sul.

 

Sen kom vi tillbaka till Joinville med båten, sade adjö till min brasilianska familj och begav oss hem till Florianópolis.

Presentationen

För att sen krydda den historia lite extra. På måndagen så hade jag min exjobbspresentation på labbet. Inte den riktiga, den är i Sverige, utan mest en presentation för skojs skull innan jag lämnar. Detta hade jag och Amilcare pratat om i bilen. Jag berättade att den skulle vara på engelska så antog att han inte var så intresserad. När sen jag står där på måndagsmorgonen får jag ett “Bom dia” (god morgon) 5 minuter innan presentationen startar. Jag svarar bom dia tillbaka och tänker inte mycket mer på det, kör min presentation. När jag sen är klar läser jag mobilen igen. Amilcare, ville ju precis som alla stöttande föräldrar vara där på presentationen, även fast de inte förstår någonting av den. Han hade där på morgonkvisten dock svårt att hitta men sprang runt och leta på campus. Det hade han skrivit när jag redan börjat presentationen så kunde inte hjälpa han. Men ja, tanken var fin i alla fall. Han ville överraska mig sa han.

Ja som sagt, verkar som jag fått en brasiliansk familj som jag bara knappt kan prata med. Vilken upplevelse!

/Robert, nästan adopterad

3 kommentarer på “Minha familia brasileira

  1. I Italien hade vi motsatt upplevelse. Där är 700 år inte så mycket att komma med då landet kryllar av 2000-åriga sevärdheter.
    Kramar från Karin&Åke

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.