Det mesta i detta inlägg är en gammal historia men kan inte undgå att börja med lite nutid. I måndags blev det helt klart att jag kommer flytta till Hudiksvall i höst och börja jobba på Hudiksvalls hydraulik kluster. Det är en traineetjänst med preliminärt två olika företagsplaceringar på HIAB och Sunfab. Ett väldigt unikt upplägg det har i Hudiksvall med ett företagskluster med olika företag inom området hydraulik som hjälper varandra. För även om allt är hydraulik så är konkurrensen mellan dem rätt liten. Så jag kommer vara anställd av klusterverksamheten ett år och flytta lite emellan/se och lära/nätverka. Ska bli väldigt spännande. Troligtvis kommer jag vara inblandad i deras forskningsprojekt de har tillsammans med Linköpings universitet vilket också känns riktigt roligt och utmanande.  Hudiksvall är Svergies klart hydrauliktätaste stad, nu är inte invånare antalet så stort men tror det blir perfekt för en hydraulikingenjör.

Men kort sagt, allt känns toppen! Har inte alltid varit så enkelt att söka jobb här ifrån Brasilien, så väldigt nöjd med att det är klart. Detta firades sen med en 50 timmars vecka med exjobb. Nu är det slutspurt! Imorgon kommer jag presentera exjobbet för grabbarna på labbet.

27 april- 2 maj

Så nu rör vi oss tillbaka lite i tiden. 1 maj är en ledig dag för arbetarrörelsen även här i Brasilien, det är en internationell dag som finns i många länder världen över för arbetarklassen. Nu har många i Sverige glömt bort just den detaljen och fokuserar mera på valborg.

Gillar denna bild, så var tvungen att ta med den.

Nu hade jag inte den minsta plan på att göra något demonstrerande utan var mest glad över att det blev en klämdag och långhelg. Det måste utnyttjas! Några veckor tidigare hade jag skrivit i en facebookgrupp för utbytesstudenter och sökt efter resekompisar. Jag var sugen på att åka denna helg och ville åka till Iguazúfallen. Fallen är på något sätt världens största, inte världens största vattenfall, inte mest vattenmängd men typ världens största vattenfallssystem… Oklart men mäktigt, sevärt och relativt nära här i Brasilien, det stod på att-göra-listan. Det tog någon timme innan en tjej svara på min facebookannons. Det var en grupp som redan hade planerat en resa. Det var nio st men hade tio platser så jag fick gärna följa med. PERFEKT! Enkelt behöver inte ens tänka, bara glida med!

Här är helgens crew.

Alla i gruppen var också utbytesstudenter; fem st från Mexiko, två st från Colombia, en från Chile samt en fransk-kanadensare. Alla dessa talade mest spanska, även kanadensaren som bott i Mexiko ett längre tag, så spanska var språket för resan. ATTANS, jag som just börjar få kläm på portugisiskan.

Portugisiska har mycket gemensamt med spanska, skulle tro att danska-svenska är bästa liknelsen. Det är definitivt mer skillnad än svenska-norska. Alla dessa utbytesstudenter hade gått någon typ av kurs i portugisiska för att kunna studera här men det var rätt så lätt sa de. Har aldrig hört talats om en svensk som går en norskakurs, så måste vara mer skillnad.

För mig så kändes det i alla fall som jag flyttades tillbaka en månad i utvecklingen. Till då jag bara lyckades snappa upp  enstaka ord men inte hela meningar.  Jaja, de flesta av dem kunde engelska också, mer eller mindre. Några talade ingen engelska alls medans tjejen från Chile, hon som kontakta mig, var tolkstudent och pratade exemplarisk spanska, portugisiska och engelska. Otroligt praktiskt att ha med på resan, flytande på alla språk man kunde tänkas behöva. En stjärna!

Dag 1, 27 april

Kl 9:00 var det avfärd med våra två hyrbilar. Jag har ibland tyckt att brassarna är lite manjana manjana med tid. Det skulle rätt snabbt visas sig att det finns värre… Hade fått en liten hint kvällen innan:

“We will meet at 9am in front of the Santander Bank. And we will be living at 10am approx, because we are latinos and there’s always somebody late “

Trots hinten så kom jag, svensk som jag är, dit ~8:50. Man vill inte vara sen när man ska möta nya människor. Klockan gick till 9:15 innan andra person kom och någon gång runt 10 snåret var alla på plats. Men inte ska man åka för det. Då skulle det diskuteras, provköras lite med hyrbilarna, packas in, packas om, och så när man tror att alla är redo då ska någon köpa sig en kopp kaffe. Så någon gång kl 10:50 så äntligen rullade bilarna.

Vi ville inte blanda kulturer allt för mycket så vi lassade in Mexikanerna i sin egen bil och vi övriga i den andra. Det betydde att i min bil så hade vi två förare. Kanadensaren som aldrig kört med manuell växellåda samt Colombianen som använde tutan lika ofta som blinkersen, och då var han inte dålig på att blinka, han gilla bara att tuta.   Lärde mig massvis av nya tillfällen att tuta under resan. Man kan tuta för att man är arg, för att man är glad, för att man gör en omkörning, för att man tänker skita i högerregeln, för att det är en skymd korsning, för att… Nej jag vet faktiskt inte riktigt varför han tuta alla gånger men tuta gjorde han.

Dagens mål var inte att åka hela vägen till Iguazú utan idag skulle vi bara första 300 km till Curitiba.  Curitiba är en storstad med 1,9 miljoner invånare. Så när vi ändå var ute och reste så tänkte vi stanna till här. När vi kom fram till Curitiba så visade sig resans andra kulturkrock. Det hade inte bara en annan tidsuppfattning det var också väldigt snåla. För dem så var det väldigt dyrt här i Brasilien, så alla beslut skulle tas med noga eftertanke. Personligen tycker jag det mesta här är billigt/normalt så tar ofta första bästa. T.ex. Vi vill parkera mitt i centrum. Vi cirkulerar ett tag för att hitta en P-plats, när vi äntligen hittar en ledig då är den för dyr så vi letar vidare… Ibland ville jag bara betala så vi kunde fortsätta resan men det var på deras villkor så man fick glida med. Fick andas lite lugnt försöka känna deras tidlösa livstillvaro, ingen stress, tillslut hittar man en billig och ledig P-plats.

Vi gjorde lite sightseeing innan vi begav oss ut för att gå på klubb på kvällen.

Oklar sightseeing.

Dag 2, 28 april

Efter en bakismorgon och projektet att få tio personer på gång så ger vi oss iväg för en dag med turistande i Curitiba. Vi besöker stadens park, moderna museet, samt ett utkikstorn framåt kvällen. Finns egentligen inget jätte nämnvärt att säga så vi snabbspolar med lite bilder bara.

Stadsparken
Moderna museet.
Skyline Curitiba.

Dag 3, 29 april

Idag ska vi ta oss till Iguazú, närmare 700 km så det blev en heldag i bil. Nu behöver det inte vara helt odramatiskt. För är man lite för många ungdomar utan körvett kan man ju leka lite längst vägen. Hur snabbt går en Chevrolet Onix (en liten skitbil)? 175 km/h i nedförbacke är svaret för er som undra. Det övriga tyckte detta var jätteroligt medans jag starkt ogilla detta.

Efter en heldag i bil, hungrig och vansinneskörningar funderade jag starkt på att boka en flygbiljett hem. Gjorde för ont i min stora kropp inträngd i denna lilla bil tillsammans med folk som ibland inte borde köra bil. Så när vi väl anlände så på kvällen så var jag inte på mitt bästa humör. När vi sen kom till boendet så visade det sig vara ett riktigt råttbo. Vad hade man förväntat sig om man tar stans billigaste? Fortfarande irriterad så var jag bra sugen på att checka in på närmaste hotell. I denna turiststad fanns det gott om dem, men jag andades lugnt, bet ihop och lite googlingar senare så hittade vi ett annat hostel. För vi var alla överens om att det första var visserligen billigt men inte bra. Vi kollade in stället, det var lite dyrt… Men då kommer man till det fina med att vara tio stycken då kan man både pruta samt abonnera en hel sovsal och få nyckeln för sig själva. Så efter lite prisdiskussioner så fick vi ner priset och alla var nöjda. Även jag, speciellt när vi någon timme senare fått äta lite.

Dag 4, 30 april

Äntligen skulle vi få se vattenfallen, planen med hela resan.  Iguazúfallen och dess naturreservat ligger både i Brasilien (20%) samt i Argentina (80%). Planen var en dag på vardera sida. Några tyckte det var lite dyrt att gå båda dagarna så de valde en av dagarna medans jag glatt betalade två gånger. Första dagen så var det Brasilianska sidan. Som naturupplevelse skulle jag säga att detta var ett kasst äventyr. Man blev bussad från entrén till en stig. Stigen gick sen längst bergssidan 1,5 km innan man fick ta sig tillbaka med bussen. Klart! På denna jättebreda, välskötta stig så passerade man tio-talet utkiksplatser över vattenfallen. Stigen delade man med ett tusental andra människor. Vid varje utkiksplats var det ett mindre slagsmål för att kunna ta sig en selfie. För här blir resans tredje kulturella skillnad väldigt tydlig. Detta har jag sett tidigare här i Sydamerika också. Sättet man turistar här idag är att man ska ta sig till kända platser som man ser på vykort etc. sen ska man ta sig en bild med dig själv i förgrunden. Selfie eller med hjälp av någon annan och du ska inte bara ta en sådan bild utan helst 10 st, var 10’e meter.

Jag själv är rätt nöjd med att ta kanske 10 bilder på det vackraste ställena på en dag, så man kommer ihåg. Är det väldigt vackert kanske jag slår till med 40. Någon selfie kanske är kul.

Tog lite bilder i alla fall.

Vattenfall!
Åhh så söt…. NEJ! Äckliga förmänskligade djur som kunde öppna dragkedjor och sno kakor som det vore helt naturligt, såg det hända och gillade dem inte.
I väntan på det övriga hann jag med att tämja fyra st fjärilar.

Förutom Argentina och Brasilien så ligger även gränsen till Paraguay här. Så på kvällen begav vi oss till Marco das Três Fronteiras som är ett landmärke från Brasilianska sidan där man kan se alla på samma gång. Nu var vi där på kvällen så vi såg vare sig Argentina eller Paraguay eftersom det var mörkt men det vi såg var en dansförställning med lite lokala danser från varje land. Riktigt kul att få se massor med bra dans! Efter det fick man fotas med dansarna, självklart ville vi göra det. Som längst i gänget fick jag rollen som flaghållare!

Dag 5, 1 maj

Idag återigen mot fallen, denna gång från Argentinska sidan. För att ta oss dit så har vi en buss från vårat hostel, smidigast så. Våran chaufför hade allt förberett för gränspassagen mm. Så blev vi avsläppta vid entrén och skulle bli upphämtade 8 timmar senare. Lång tid kan man tycka men vi hann faktiskt inte med allt vi ville här. För denna sida hade mycket mer av naturupplevelser. Mycket stigar att gå, många fler platser att kolla på plus en bit att gå där emellan. Detta tog självklart en evinnerlig tid för mitt gäng med så många foton som skulle tas. Där emot var det helt ointresserade av stigdelen. Där ville jag gärna gå långsamt så man kanske kunde se någon rolig fågel, en ödla, kanske en sköldpadda eller den mikroskopiska chansen att se en jaguar. Men det gick ju att tajma bättre idag då jag kunde gå i förväg lite sakta.

Från den Argentinska sidan kommer det mesta av vattnet så här fick man mest kolla ner från toppen av vattenfallet, vilket gjorde att bilderna på vattenfallet blev inte lika fina men det fanns ju mycket annat att se istället så det vägde upp.

En spännande fågel jag fick peka ut åt det andra.
En alligator vilade lite på stranden, samt en simmandes mellan den och båten.

Idag slog några av oss också till på en båttur in i vattenfallen. Det var rätt läckert, en redig dusch!


Kvällen blev sen tidig för att förberedda inför hemresan dagen efter.

Dag 6, 2 maj

Nu var det dags för den riktiga resdagen Iguazú-Florianópolis nästan 1000 km, likvärdigt Uppsala-Haparanda på sämre vägar. Kul! Vi hade bestämt oss för att börja resan kl 5. Så någon gång runt kl 6 rullade vi igång på riktigt efter både de ena och andra där på morgonkvisten. Sen gick det faktiskt bra. Det hade lugnat ner sig med buskörningar nu. Idag ville alla bara hem. Till och med lunchrasterna var rätt så effektiva idag. Så denna dag flöt på utan några vidare stories. Runt kl 21 kunde jag pusta ut hemma i lägenheten.

Men för att summera detta mastodont inlägg. Väldigt häftig resa, otroligt häftigt natur som man sällan får se. Roligt att se ännu en till kultur och lära känna ännu fler människor även om jag nästan dog inombords ibland så i slutändan var det så värt det och resan blev faktiskt väldigt billig. Det är nog bra för mig att testa att leva det lugna livet där allt löser sig också.

Sådan här resor får en att inse hur lätt det ibland är när man reser med likasinnade. T.ex. min allra bästa resepartner Martin Jansson, tror lätt vi kan ha nått upp till 100+ resdagar tillsammans även fast vi aldrig rest längre än 5 dagar i sträck. Jag och Martin vi pratar samma språk, vi är i samma ålder, vi har samma hobbys, samma utbildning, kommer båda från norra uppland, våra föräldrar har samma intressen, ja nästan allt är lika, till och med våra bröder är lika. Med Martin möter jag sällan några större bekymmer, vi tänker lika, vi vet hur varandra fungerar. Martin brukar klaga på att jag är 5 minuter sen ibland, han skulle pröva att hänga med lite Mexikaner så slutar han nog klaga.

Hur som helst Iguazú WOW vilken resa!

Det kommer mer, jag har fler stories på lager! Men ni kanske får vänta ett tag till.

/Robert, den stressade svensken 

En kommentar på “Foz do Iguaçu

  1. Jättegrattis till jobbet! Vi misstänker starkt att den där pippifågeln är tam och ditplacerad av argentinska turistmyndigheten för att ge mer djungelupplevelse. Vi tog en exakt likadan bild av “samma” fågel 2013 när vi var där.
    Välkommen hem!
    Karin & Åke

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.