Äntligen är jag tillbaka här på bloggen! Tre veckors uppehåll beror självklart inte på att jag inte gjort något roligt utan tvärt om. Jag har haft tre fullspäckade veckor. Men jag börjar från början, 19-23 april var jag iväg på orienteringsäventyr igen denna gång Brasilianska mästerskapen.

Torsdag 19 april, resdag

Innan tävlingarna kunde dra igång så var vi självklart tvungna att resa till tävlingarna. Tävlingarna skulle gå av  stapeln i Santa Maria, kollar man på en Brasiliansk karta kan man lätt mista sig och tro att det är nära. “Bara i nästa delstat.” Kollar man istället på antalet kilometer så kommer man fram till att det motsvarar sträckan Uppsala-Köpenhamn, så det var tvunget att ta en hel resdag. Jag reste med min bäste orienteringsvän här i Brasilien, Amilcare, 58 år, pensionerad militär. På resan ner så hade vi även med oss Maisa (tjejen från förra inlägget), nästan 4 år samt Maisas mamma Andréia. Ingen av det övriga kunde prata engelska, men pratar ju nästan flytande Portugisiska nu så det var inga problem!

Santa Maria är en stad som har mycket kultur med hästar. Detta ekipage var lite uppklätt för finåkning men man kunde även se folk som använde häst och vagn som arbetsfordon mitt inne i staden som var lite större än Uppsala till antalet invånare. Vi såg även lassoträning från häst under helgen.

Efter en hel resdag så kom vi fram till vårat boende. Jag visste att Amilcare hade bokat ett hotelrum åt mig. Det jag inte visste var att det var på ett militärhotel, exklusivt för militärer och ex-militärer. Det var ungefär som ett vanligt hotel fast väldigt billigt. Bra med kontakter! Jag och Amilcare delade rum. Det jag också fick reda på i receptionen var att vi inte alls skulle åka tillbaka söndag kväll. Utan stanna ända till måndag och ta resan då istället. Vi kan väl säga att min och Amilcares kommunikation ibland är inte mer än nödvändig. Men vad gör väl det? Det blir bra med en resdag istället för att jäkta hem på kvällen.

Fredag 20 april, sprint

Länk till karta

Sprinten startade först på eftermiddagen, så på förmiddagen gjorde vi lite sightseeing samt besökte Brasiliens ända orienteringsbutik. Ägaren där pratade bra engelska och berättade att skulle på affärsresa till Jukola senare i år (världens största orienteringsstafett, som varje år går i Finland). Hans plan var att bara åka dit för att kolla och prata med företag men jag försökte övertyga han att han måste ut i skogen också. Man kan inte bara se arenan efter 24 timmars flyg enkelresa. Vi bytte nummer i alla fall, jag ska ju också dit. Så har någon läsare en löpare kort i sitt lag så har jag en Brasiliansk spekulant!

Till orienteringen då: Kroppen kändes hängig, hade fortfarande träsmak i rumpan sen den långa bilresan dagen innan, kände mig lurad av PM som sa att temperaturen i denna region för denna årstid var 17-24 grader men dagstemperaturen var 32 grader. Kände mig nästan lite förkyld så fundera på att inte starta. Men sen tänkte jag, nu har jag äntligen kommit hit, tävlingen jag spanat in sen i november då ska jag väl åtminstone kunna jogga runt banan.  Det är ju bara en sprint (för den oinsatte 12-15 min löptid för segraren). Sagt och gjort! Kände mig inte särskilt vass på banan men gjorde bara några små misstag på den väldigt tekniskt svåra banan inne på ett vattenland. Så hinder som rutschkanor poler mm. fanns med på kartan. Startlistan var seedad så eftersom jag inte hade någon ranking fick jag starta bland de första. När jag kom i mål tog jag ledningen men tänkte inte så mycket mer på det. Det bästa skulle ju starta sist. Så jag joggade ner, bytte om, åt min frukt i lugn och ro.

Jag som passerar förbi publikvarvningen.

När det sista går i mål får jag sen höra att jag legat 2a hela tävlingen ända fram tills det allra bäst rankade kom i mål och jag ramlade ner till en 6e plats. VAAAAA?! JAG I EN SPRINT?! I Sverige är sprint min sämsta disciplin. Men det visar sig att Brassarna hade stora problem med en sån här teknisk sprint. Sprintdistansen har bara funnits i Brasilien i 6 år. Så jag har garanterat längre erfarenhet en samtliga av det övriga i startfältet. Kul i alla fall. Topp tio målet uppnått redan dag ett! Bra start även om det var lite retsamt att det var just 6a, då konstigt nog topp 5 får medaljer i Brasilien. Hade varit kul att få gå upp på den prispallen även om jag var väldigt nöjd ändå.

Större delen av gänget från Florianópolis.

Lördag 21 april, långdistans

Länk till karta

Lördag och långdistans, idag var det också WRE (world ranking event) så arrangören var extra noggrann och vi i elitklassen fick sitta i karantän innan.  Jag tror inte jag suttit i karantän de senaste 5 åren så det var ju härligt att få testa på det igen. Karantän är något man använder inom orientering för att säkerställa att man inte fått sett kartan innan start. I karantänen är det förbjudet med elektronisk utrustning så som mobiler.

Den fina karantän-transporterna som hela startfältet rymdes i.

Banan idag var extremt tuff, 11 km i en kraftigt kuperad skog som helst inte ville ta emot besökare. Mycket taggar och täta snår. För att spetsa till det extra så började det regna kraftigt exakt i början av banan. Himlen blev så svart att jag bitvis hade svårt att läsa kartan i tätare partier av skog. Så dagens insats blev mest att ta sig runt och bli godkänd. Är inte tränad för sådan här typer av utmaningar. Slutade 22 av 38.

På kvällen sen blev jag medbjuden på en Brasiliansk barbecue med Amilcare och hans militär kompisar. Orienteringen i Brasilien är mest militärer så på bilden här nedan är det jag och katten som inte är militärer. Den yngsta killen, till vänster i bilden, kunde prata bra engelska så blev att vi snacka hela kvällen om orientering och allt möjligt.

En obligatorisk gruppbild på kvällen barbecue. I bakgrunden kan man se värdens stora prissamling från mestadels orienteringstävlingar.

Söndag 22 april, medeldistans

Länk till karta

Medeldistans är den disciplin jag brukar gilla bäst, samt har mina största framgångar i, så idag var jag riktigt laddad för att springa bra. Tyvärr går det inte riktigt som planerat alltid och slutar igen i mitten av startfältet 21 av 41 godkända. Men det var kul ändå! Tappar alldeles för mycket i ren löpning mot dessa grabbar, de är riktigt starka när det kommer till löpstyrka. Sen gör jag även lite tekniska misstag efter banan. Med ett perfekt lopp så hade top tio inte varit omöjligt.

Men jag behövde inte vara ledsen så länge, för sen till prisudelningen var det ju självklart att utlänningen skulle få ett tröstpris. Så det ropade upp mig på prispallen och så fick jag en medalj som står “Participação” på, översatt “Deltagit”.

Mitt tröstpris!

Måndag 23 april, hemresa

Dagen var det dags för hemresa. Denna gång var det bara jag och Amilcare som skulle åka. Ordet för dagen var “tranquilo” som betyder lugnt. Vi tog god tid på oss. Gjorde många stopp på både de ena och andra stället och drack kaffe, köpte lokalproducerad olivolja, kollade på gamla bilar mm. Riktigt trevlig resa faktiskt. Även om det gjorde att det tog exakt hela dagen. Det är väldigt facinerande med min relation till Amilcare faktiskt. Nu på denna resa har vi umgåtts massor, under tiden har han lärt sig vilken nivå av portugisiska jag ligger på. Så ibland när andra frågade mig saker förstod jag inte alls men så omformulerar Amilcare detta på Roberts nivå av portugisiska och då fattar jag. Så vi behöver inte längre bara diskutera nödvändiga saker. Utan hann med allt från politik till sevärdheter i Brasilien.

Ett av stoppen var 1,5 miljoners staden Porto Alegre. På bilden deras fotbollsarena som byggdes till fotbolls VM 2014.

Framtiden

Just nu känns exjobbet som ett stort berg att bestiga, och jag måste bestiga det springandes. Det är för mycket jobb och för lite tid kvar av detta. Lämnar Brasilien om 17 dagar. Så förvänta er inte så mycket här på bloggen. Jag har några berättelser att berätta men måste också få klart exjobbet. Det känns tyvärr viktigare än er bloggläsare. Men kan i alla fall säga att exjobbet går bra! Det är flera av doktoranderna här som har hjälpt mig här som tycker att det är så pass bra att jag borde publicera mitt arbete på forskningskonferenser.  Vet inte riktigt vad jag skulle ha för nytta av det men när det nämner betald resa till Asien så lyssnar man lite på ena örat i alla fall. Får se hur det blir med den saken.

Ha det bra så länge!

/Robert, Brasiliens sjätte bästa sprintlöpare

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.