Den här söndagen stod det åter igen orientering på schemat. Första deltävlingen i en tävlingsserie den lokala klubben arrangerar. Tävlingsområdet bestod endast av tätvuxen skog och stigar (karta), vädret var dåligt, klockan väckte mig tidig. Det var mycket som talade emot att detta skulle bli en bra dag. Men det blev det inte, för jag hade bestämt det.

Varje dag tar jag steg framåt i min Portugisiska, nu har jag kommit till någon kritisk massa då det faktiskt börjar gå att prata med människor, fortfarande hattigt och stappligt men det går. Så idag efter tävlingen kunde jag vara med ordentligt i kartsnacket. Jämföra vägval, prata om var man haft problem. Till och med så att en man där vägrade tro att jag bara pluggat portugisiska i 3 månader, sådant får en att växa. På så sätt är orienteringen väldigt bra, orienterarna är så dåliga på engelskan så jag måste försöka. I skolan får jag aldrig riktigt testa, så fort jag inte förstår så byter det till engelska.

Fick även en liten fan club i form av den lilla tjejen på bilden här nere. För henne var jag nog både väldigt lång, läskig och prata konstigt, fast samtidigt väldigt spännande. Man kunde riktigt se hur hon samlade lite mod för att gå fram och bjuda mig på en kaka. Eller nästa gång fråga hur loppet gick. Eller gången efter det lämna över en av mammas träningströja som present. Eller till slut fråga om hon inte kunde få fotas med mig. Vilken söt unge! Och jag fick en fin tröja också, fantastisk souvenir, om än i fel storlek.

 

Den här lilla damen fick en nästan att dö sötdöden. Roligt att få prata portugisiska med henne.
Jag och min nya tröja.

Planen var från början att jag skulle stanna resten av dagen här en bit utanför stan och gå till någon trevlig strand. Men som jag skrev var vädret inte med oss idag så jag begav mig hem. Men man kan inte sitta och fördriva hela dagen så begav mig iväg och köpte mig en ny regnjacka. Inte för att det var direkt billigare här, eller att det hade något roligt märke som vi inte har i Svergie, utan mest för jag behövde en ny regnjacka förr eller senare. Är det då inte roligare så säg att få diskutera vattenpelare och andra detaljer om regnjackor på portugisiska? Jo! Så helt på portugisiska slog jag till på en “capa de chuva”. När jag sen gick vidare för att kolla på skor blev jag uppriktigt besviken när denna försäljare prata bra engelska, då blev det inget köp.

Som ni hör, livet leker och jag börjar lära mig det här landet. Så lika bra att avsluta innan det börjar gå utför igen. Ikväll beställde jag flygbiljetter hem, 24 maj står jag förhoppningsvis på svenskmark igen. Lite sorgligt men jag har alltid vetat att detta ska ta slut. Men det är egentligen veckans fokus, livet hemma i Svergie. Jag har även bokat ett framläggningsdatum 8 juni, jag har letat opponent, jag varit i kontakt med företag om anställning. Så jag känner att det är dags för en slutspurt här.

På fredag ska jag börjar med att kröna min brasilianska orienteringskarriär, Brasilianska mästerskapen i orientering. Nu med lite extra tagg från helgen så ska är jag riktigt laddad. Har även senaste veckorna lagt in ett extra tränings fokus. Och kört Roberts: “Bli i form på 20 dagar”-program. Programmet är en balansgång mellan att väcka gamla muskler och lungor samtidigt som man inte får träna för hårt på den ovana kroppen. Ett program som jag fått köra lite allt för ofta de senaste åren då jag jojotränat i omgångar i takt med att studentföreningar och studier tagit fokus från träningen. Hur som helst så är jag i klart den bästa formen sen jag steg av planet, vilket också ger en självförtroende inför tävlingarna. Jag tänker säga att målet är topp 10 i elitklass, 50 anmälda. Nu är det skrivet här nu går det inte att backa.

Falou! (Ett slanguttryck som används mycket har men lättast kan översättas till “Färdig snackat!” även om det rent krasst bara är verbet prata i dåtid. )

/Robert, nästan proffs på allt

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.