Nu kommer äntligen ett jätteförsenat inlägg. Hoppas ni inte saknat mig allt för mycket. Det har varit massor att göra senaste tiden i kombination med att jag hade lite för höga tankar som sen föll platt om detta inlägg. Eftersom det har hänt en del så finns det en hel del att skriva om. Ska försöka ta er tillbaka till nutid med några inlägg utan att ni missar allt för skoj jag varit med om, risken är att det tillkommer nya historier innan de gamla blir skrivna men jag ska försöka jobba på lite. Just detta inlägg handlar om helgen 10-11 mars då jag var på orienteringsäventyr.

Copa sul

Copa sul är namnet på en sydbrasiliansk orinteringscup, en rätt stor tävling för att vara Brasilien. Jag sprang i “H adulto E” som är den tuffaste herrklassen. Det var också den största klassen på tävlingen med runt 30 deltagare, totalt var det över 170 deltagare i tävlingen. Så i svergiemått mätt så var det en liten skittävling på distriktsnivå.

Länk till tävlingshemsidan med resultat mm.

Medeldistansen

Karta

Först ut var en ganska lång medeldistans på 7 km. Skogen var till största del en planterad tallskog som var väldigt löpbar medans det fanns naturlig skog som var bitvis helt omöjlig att ta sig igenom.

På en satellitbild över området kan man se raderna i den planterade skogen.

Analysen efteråt var rätt självklar, “akta dig för allt i världen för den gröna naturliga skogen”. Själva loppet i sig var ingen höjdare. Ringrostig och ovan med denna typ av orientering ledde till mycket misstag. Inte så mycket mer att säga slutade på 26e plats av 34 godkända. Det som vill ha smaskiga orienteringsdetaljer hänvisar jag till kartarkivet.

Jag ville självklart dokumentera denna viktiga händelse med mitt första riktiga Brasilianska orientering så jag tog med min kamera ut i skogen. Ni kan se filmen här nere. Mycket därför detta inlägg blev försenat, tar en himla tid att redigera film…

Sprinten

Karta 1, karta 2

Om medeldistansen var lite si och så, så var sprinten rakt igenom kass. Borde varit diskad flera gånger om efter att ha brutit mot lite regler men var verkligen inte ensam om det. Sprinten gick i och runt en rodeoarena med en labyrint inne bland hästbåsen och spurt inne på planen. Slutade på 18e plats av 26.  Det jag tyckte var mest intressant egentligen var det som hände innan. Eftersom detta var samma kväll som medeldistansen så hann arrangören inte med att få ut all kontroller i tid. Vad gör man då? Jo man vrider tillbaka startklockan lite. Och sen lite till… och sen lite till… Så efter att man påbörjat sin uppvärmning för tredje gången och insett att det inte blir start nästkommande 10 minuter heller blev man lite trött på det. Men bara gilla läget samma för alla. Det blev till slut start i alla fall om än någon timme försenat.

Långdistansen

Karta

Efter att ha fått sovit och begrundat lite hur på gårdagens misstag så var det dags att ge sig ut igen. Idag hade jag en bättre plan och lyckades nästan genomföra den så som jag ville. Gjorde bara något litet misstag men i jämförelse så var det ingenting mot gårdagen. Att löpformen inte är på topp märktes dock. Blev duktigt sliten framåt slutet. Slutade på 11e plats av 28. Blev riktigt motiverad att komma igång lite igen med löpträningen här inför Brasilianska mästerskapen som jag ska springa om en månad. Den känslan höll i sig ungefär tills jag återvände till hettan i Floripa. Tävlingarna gick på ca 1000 meters höjd vilket verkligen gjorde en skillnad i temperaturen.

Jag och mina OL-vänner från Floripa.

 

Prisutdelningen

Efter allt var klart skulle det självklart vara en prisutdelning. Inte så speciellt egentligen, en lång utdragen process på portugisiska. Det hände dock en lite speciell grej. För det var inte bara jag som var utlänning på det här arrangemanget. Det var även en orienterare från Israel. Han var ute och backpacka i Sydamerika och hade planerat in sin rutt så att han skulle kunna passera förbi här lagom till tävlingarna. Han valde att springa “H adulto A” som var den näst tuffaste seniorklassen. Han hade däremot mer lycka än mig och lyckades vinna båda skogsdistanserna. Så när han stod där på pallen och vifta med sin Israeliska flaga hör jag speakern nämna mitt namn. Vadå? Vad nu? Det vinkade fram mig upp på prispallen. Då var det dags för ordförande i Brasiliens orienteringsförbund att hålla ett litet tal om vilka vi var och hur glada det var att vi ville komma på deras tävlingar. Jaha så där stod man och tog emot lite applåder för att man startat. Härligt att man är uppskattad i alla fall!

Jag och orienteraren från Israel på prispallen.

Hemresan

Den här killen från Israel skulle också till Floripa efter tävlingarna så det tyckte det var lika bra att bunta ihop oss utlänningar i samma bil. Det uppskattade jag då han kunde prata engelska. Han kunde en del bra fraser för att backpacka på spanska (som liknar portugisiska till stor del) men annars var vi ganska jämn dåliga på att kommunicera med vårat resesällskap. Det var en 5 timmar bilresa så vi hann beta av en hel del ämnen. Och även om det stod ganska klart att vi delade passionen för orienteringssporten så var våra liv ganska olika i övrigt. Fascinerade att höra om hans syn på konflikterna i arabvärlden. Han berätta även om hur hans morfar, som var jude, upplevt andra världskriget och suttit på ett tåg till Auschwitz men lyckats fly och efter några år på flykt lyckats ta sig till Israel.  Morfar levde än idag 80+. I sådana lägen har man lite svårt att kontra som blåögd svensk. “Min morfar har bott hela sitt liv på en gård utanför Alunda.” Mina livshistorier var inte lika dramatiska i jämförelse.

Det var det bästa från det här äventyret. Återkommer snart igen, hoppas det inte dröjer lika länge mellan inläggen denna gång.

/Orienterar Robert

En kommentar på “Copa sul

  1. Jo, vi har saknat inlägg från dig! Undrade just när det skulle komma ett. Ser redan fram emot nästa. Kram!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.