Nu till helgen är det äntligen dags för lite riktigt brasiliansk orientering! Tre lopp i sydbrasilianska cupen ska klaras av på två dagar, lördag förmiddag medeldistans, lördag eftermiddag stads-/parksprint och söndag långdistans. Kan inte annat säga än att jag är väldigt förväntansfull. Det kommer självklart rapporter om hur det gick senare.

Just idag har vi haft resdag. Tävlingarna går i staden Vacaria i delstaten Rio Grande do Sul. Ingen metropol precis, lite över 30 mil från Floripa, 60 000 invånare. Om jag förstått det rätt mest känd för sina äppelodlingar. Resan hit skulle ske med en man från den lokala klubben i Floripa… trodde jag. Vi hade bestämt att han skulle komma och hämta upp mig 06:00 på morgonen. Redan här uppstod det problem. I torsdags kväll så var jag på en födelsedagsmiddag för en brasiliansk tjej jag lärt känna. Det blev rätt sent och kom inte i säng först ett på natten. Så mitt alarm jag ställt för att kunna gå upp och äta frukost i tid hjälpte inte mycket. Som tur var vaknade jag i alla fall av att min skjuts ringde när han stod utanför dörren. Flög upp ur sängen, slängde in det sista i packningen och åkte iväg utan någon frukost i magen.

Ett litet fotostopp på vägen på gränsen mellan delstaterna Santa Catarina och Rio Grande do Sul.

Resan började med att vi åkte tillbaka till hans bostad. Väl där förstod jag att han hade någon sjuk släkting han skulle besöka på vägen så jag skulle byta bil och åka med ett annat par från klubben. Okej, okej, bara göra som man blir tillsagd. Byte bil och så bar det iväg och vilken resa sen. Längst hela kustremsan går ett bergsparti som vi behövde ta oss igenom. Så vägen slingrades sig mellan bergen, upp och ner. Såg härliga skyltar som: “Varning 8 km utförsbacke.” Försökte ta ett tjugotal bilder genom bilfönstret men det var svårt att få till något av värde så gick lade ner mobilen och bara njöt av utsikten helt enkelt. Videon nedan visar lite hur det såg ut och också den härliga musiken i bilen som bidrog till upplevelsen.

Väl framme i Vacaria så åt vi lunch innan de andra lämnade av mig vid mitt hotel, de skulle bo vid ett annat hotel. Så då hade jag en hel eftermiddag att turista för mig själv i denna härliga stad. Hitta ganska snabbt att det skulle finnas en vacker katedral i centrum någon kilometers gång från hotellet. Blir bra tänkte jag och traska iväg. Hittade katedralen enkelt, var inte mäkta imponerad men tog plikttroget ett turistfoto och spatsera vidare för att se vad centrum hade att erbjuda. Landade på ett café där jag tog mig en kopp kaffe och ett litet bakverk. Under tiden jag avnjöt detta så försökte jag googla fram något mer av turistvärde i staden inom gångavstånd. Det visade sig vara en omöjlighet så efter säkert en timme på cafét gav jag upp, det finns inget mer av värde i denna stad. Så jag gick tillbaka katedralen, stans ända sevärdhet, och inspektera lite noggrannare innan jag vände hem till hotellet. Nu är det tur att jag inte kommit hit för att turista, då hade jag nog varit lite besviken. Fast man är inte så kräsen, bara en sådan sak som att hotellet ligger granne med en traktoråterförsäljare är intressant, Massey Ferguson för den som delar intresset…

Det plikttrogna turistfotot av katedralen.

Nu laddar vi inför imorgon!

/Den inte allt för kräsna turisten Robert

3 kommentarer på “Bara en resa är ett äventyr

  1. Håller tummarna för din riktiga brasilianska tävlingspremiär. Jag ser också fram emot rapporter från din salsakurs. Åke och jag hade en salsainstruktion med vår resegrupp på Kuba. 16 st hämmade svenska 60-plussare som skall försöka röra på kroppen. Många “kylskåp” och mycket skratt…..

    1. Det finns många rapporter att se fram emot. Mycket spännande som händer i detta land.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.