Helg igen, då har man tid och ork att skriva lite här. Jag tror jag har nämnt det tidigare att det är längre arbetsdagar här. Lite beroende på vem man frågar så får man svar mellan 40-48 timmars veckor. Just grabbarna på labbet är det definitivt mer åt 48 timmar som gäller och jag har dragits med lite i tempot. Är nog i snitt på campus 10 timmar om dagen med ca en timmes rast. När man kommer hem efter 9 timmars intensivt tänkande är i alla fall jag helt kokt i huvudet och orkar inte mycket mer än att slänga ihop en middag, slösurfa lite, kolla något serieavsnitt och sen gå till sängs. Så var har hänt sen sist? Inte jättemycket av intresse.

Igår fredag så var jag på ett välkomnande för utbytesstudenter. Frågar man de själva så är det inne i en process att göra universitetet mer internationellt men det har en lång väg att gå. Just idag erbjuder det 2 credits på engelska(tror det översätts till 3 högskolepoäng, en hel termin är 30 hp). Alltså bara EN (?!) kurs på engelska på hela campus. Kursen var om internationella samarbeten och mångkultur på arbetsplatser, så ändå relevant att ha just den på engelska. Det ville självklart att vi utbytesstudenter skulle gå så var en hel del reklam om detta under välkomnandet. Ett välkomnande som i övrigt var växlande på portugisiska och engelska, förstod såklart inte allt men man börjar bli van med det.

En highlight på presentationen var statistiken, se bilden nedan, det är ett diagram över vilka länder som finns representerade bland utbytesstudenterna. I tur och ordning så fick varje land ställa sig upp. Motta lite applåder och vinka till publiken. Som ni ser så var jag ensam svensk allra sist.

Diagram över fördelning av utbytesstudenter på UFSC per land.

Väldigt fascinerande också hur jag direkt kände någon slags tillhörighet när det ropade upp norrmännen, det var första tanken. Tanke två var, “HAHA där fick ni så ni teg Norrbaggar!” Eftersom jag en halvtimme tidigare följt OS i skidskytte och sett Fredrik Lindström knäcka just Norge i sista stående skyttet och ta en överlägsen guldmedalj. Jag var väldigt sugen på att gå fram och säga det till norrmännen men höll tillbaka den tanken…

Efter avslutad välkomnande så bjöds det på lite Brasiliansk folkmusik från regionen. Pratade med en Brasilianare om det hela och det var nog rätt likt om vi hade visat lite svensk folkdans för våra utbytesstudenter. Inget som egentligen har med modern kultur i landet att göra men lite kul att se ändå.

Helg

Sen framåt kl 19 på fredagskvällen så var det dags att lämna campus. Då var jag verkligen inte sist att lämna heller. På vägen hem satt jag och fundera på vad egentligen jag skulle hitta på till helgen. Hade inga planer. Lite missnöjd med situationen ska ärligt säga. Det kändes som att det lite för snabbt hade blivit lite för mycket vardag här. Och helt allvarligt så har inte åkt till Brasilien för att sitta på campus sent på kvällarna och skriva världens bästa exjobb. Jag har åkt till Brasilien för att uppleva och äventyra. Men det är lite svårt när alla jag känner här lever sin vardag och inte tänker så. Och turista och äventyra själv blir man konstant avråd från pga. kriminaliteten. Så jag åkte hem själv, börja koka min pasta som jag skulle äta med en halvdassig sås från tidigare i veckan. Vilken fredagsfest… men det är då det händer.

Medans jag väntar på att pastan ska koka klart så tar jag upp mobilen och tindrar lite mest för att fördriva tiden (Tinder, dejtingapp i mobilen). Till min stora förvåning så får jag upp en tjej som pluggar på Jönköpings universitet, 4 km härifrån. Blir givetvis en like, och vi matchar. Skriver direkt och får snabbt svar att det är ett helt gäng från Jönköpings universitet på ön (Florianópolis är faktiskt en ö utanför Brasiliens kust, om än med 1 km motorväg till fastlandet). Det pluggar på ett annat universitet som faktiskt erbjuder kurser på engelska.

Det ska i alla fall ut på klubb ikväll och tycker att jag ska med. Klubben visar sig ligga några hundra meter hemifrån så ingen idé att tveka. Sagt och gjort någon timme senare så möts vi i kön in till klubben. Ska inte säga att det var min bästa klubbkväll i historien. Dålig musik och tror inte det uppfyllde svenskt brandskydd gällande personer i samma rum, det var väldigt trångt. Men vad gör väl det? Fick testa klubb i Brasilien, träffa lite svenskar som man givetvis kände tillhörighet till! Fick prata lite svenska vilket var skönt även om vi mest pratade engelska då vi hade två brasilianare med oss och då är det ju självklart trevligast om alla förstår. En artighetsgest som inte används av Brasilianarna själva men antar att det är annorlunda, vi kan alla prata bra engelska, det kan inte Brasilianarna. Hur som helst, det här Jönköpingsborna kanske blir återkommande vi får se, men det har ju helt klart mer likasinnade gällande helgäventyr än mina brasilianska vänner.

Men inte nog med en tindermatch, under dessa 10 minuter när jag kokade den där pastan så får jag ett meddelande från distriktsordförande i orienteringen (se förra inlägget). Han undrar om jag inte vill komma på en barbeque imorgon? Självklart vill jag det! Och så där på tio minuter så fick jag mig en halvdassig middag, några svenska vänner här i Floripa och en ny inbjudan till en barbeque, brassarnas egna favorit. Plötsligt händer det! Så nu är helgen uppstyrd, ingen idé att deppa längre. Det är bara fortsätta ta detta landet med öppna armar och ett stort leende så löser sig det mest till slut. Någon gång kanske man själva ska styra skeppet? Men vet inte fungerar rätt bra att bara följa strömmen och ta möjligheterna som dyker upp längst vägen.

Ha det fint!

/Robert som tar chanserna när det kommer

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.