Plötsligt händer det

Helg igen, då har man tid och ork att skriva lite här. Jag tror jag har nämnt det tidigare att det är längre arbetsdagar här. Lite beroende på vem man frågar så får man svar mellan 40-48 timmars veckor. Just grabbarna på labbet är det definitivt mer åt 48 timmar som gäller och jag har dragits med lite i tempot. Är nog i snitt på campus 10 timmar om dagen med ca en timmes rast. När man kommer hem efter 9 timmars intensivt tänkande är i alla fall jag helt kokt i huvudet och orkar inte mycket mer än att slänga ihop en middag, slösurfa lite, kolla något serieavsnitt och sen gå till sängs. Så var har hänt sen sist? Inte jättemycket av intresse.

Igår fredag så var jag på ett välkomnande för utbytesstudenter. Frågar man de själva så är det inne i en process att göra universitetet mer internationellt men det har en lång väg att gå. Just idag erbjuder det 2 credits på engelska(tror det översätts till 3 högskolepoäng, en hel termin är 30 hp). Alltså bara EN (?!) kurs på engelska på hela campus. Kursen var om internationella samarbeten och mångkultur på arbetsplatser, så ändå relevant att ha just den på engelska. Det ville självklart att vi utbytesstudenter skulle gå så var en hel del reklam om detta under välkomnandet. Ett välkomnande som i övrigt var växlande på portugisiska och engelska, förstod såklart inte allt men man börjar bli van med det.

En highlight på presentationen var statistiken, se bilden nedan, det är ett diagram över vilka länder som finns representerade bland utbytesstudenterna. I tur och ordning så fick varje land ställa sig upp. Motta lite applåder och vinka till publiken. Som ni ser så var jag ensam svensk allra sist.

Diagram över fördelning av utbytesstudenter på UFSC per land.

Väldigt fascinerande också hur jag direkt kände någon slags tillhörighet när det ropade upp norrmännen, det var första tanken. Tanke två var, “HAHA där fick ni så ni teg Norrbaggar!” Eftersom jag en halvtimme tidigare följt OS i skidskytte och sett Fredrik Lindström knäcka just Norge i sista stående skyttet och ta en överlägsen guldmedalj. Jag var väldigt sugen på att gå fram och säga det till norrmännen men höll tillbaka den tanken…

Efter avslutad välkomnande så bjöds det på lite Brasiliansk folkmusik från regionen. Pratade med en Brasilianare om det hela och det var nog rätt likt om vi hade visat lite svensk folkdans för våra utbytesstudenter. Inget som egentligen har med modern kultur i landet att göra men lite kul att se ändå.

Helg

Sen framåt kl 19 på fredagskvällen så var det dags att lämna campus. Då var jag verkligen inte sist att lämna heller. På vägen hem satt jag och fundera på vad egentligen jag skulle hitta på till helgen. Hade inga planer. Lite missnöjd med situationen ska ärligt säga. Det kändes som att det lite för snabbt hade blivit lite för mycket vardag här. Och helt allvarligt så har inte åkt till Brasilien för att sitta på campus sent på kvällarna och skriva världens bästa exjobb. Jag har åkt till Brasilien för att uppleva och äventyra. Men det är lite svårt när alla jag känner här lever sin vardag och inte tänker så. Och turista och äventyra själv blir man konstant avråd från pga. kriminaliteten. Så jag åkte hem själv, börja koka min pasta som jag skulle äta med en halvdassig sås från tidigare i veckan. Vilken fredagsfest… men det är då det händer.

Medans jag väntar på att pastan ska koka klart så tar jag upp mobilen och tindrar lite mest för att fördriva tiden (Tinder, dejtingapp i mobilen). Till min stora förvåning så får jag upp en tjej som pluggar på Jönköpings universitet, 4 km härifrån. Blir givetvis en like, och vi matchar. Skriver direkt och får snabbt svar att det är ett helt gäng från Jönköpings universitet på ön (Florianópolis är faktiskt en ö utanför Brasiliens kust, om än med 1 km motorväg till fastlandet). Det pluggar på ett annat universitet som faktiskt erbjuder kurser på engelska.

Det ska i alla fall ut på klubb ikväll och tycker att jag ska med. Klubben visar sig ligga några hundra meter hemifrån så ingen idé att tveka. Sagt och gjort någon timme senare så möts vi i kön in till klubben. Ska inte säga att det var min bästa klubbkväll i historien. Dålig musik och tror inte det uppfyllde svenskt brandskydd gällande personer i samma rum, det var väldigt trångt. Men vad gör väl det? Fick testa klubb i Brasilien, träffa lite svenskar som man givetvis kände tillhörighet till! Fick prata lite svenska vilket var skönt även om vi mest pratade engelska då vi hade två brasilianare med oss och då är det ju självklart trevligast om alla förstår. En artighetsgest som inte används av Brasilianarna själva men antar att det är annorlunda, vi kan alla prata bra engelska, det kan inte Brasilianarna. Hur som helst, det här Jönköpingsborna kanske blir återkommande vi får se, men det har ju helt klart mer likasinnade gällande helgäventyr än mina brasilianska vänner.

Men inte nog med en tindermatch, under dessa 10 minuter när jag kokade den där pastan så får jag ett meddelande från distriktsordförande i orienteringen (se förra inlägget). Han undrar om jag inte vill komma på en barbeque imorgon? Självklart vill jag det! Och så där på tio minuter så fick jag mig en halvdassig middag, några svenska vänner här i Floripa och en ny inbjudan till en barbeque, brassarnas egna favorit. Plötsligt händer det! Så nu är helgen uppstyrd, ingen idé att deppa längre. Det är bara fortsätta ta detta landet med öppna armar och ett stort leende så löser sig det mest till slut. Någon gång kanske man själva ska styra skeppet? Men vet inte fungerar rätt bra att bara följa strömmen och ta möjligheterna som dyker upp längst vägen.

Ha det fint!

/Robert som tar chanserna när det kommer

Orientação

Tillagt senare: Länk till klubbens facebook med bilder. Inte mycket av mig men fick äran att bli omnämnd i beskrivningen!

Redigering två: Länk till resultaten från tävlingen. Seger!

Den första orienteringen här i Brasilien förtjänar självklart ett eget inlägg. Rekryteringstävling av den lokala klubben BAVECO stod på schemat, en enkel stadssprint hade jag fått höra på förhand.

Starten gick kl 9 på morgonen, skulle gissa på att det ville komma iväg innan solen värmde som bäst. Jag tog bussen dit, eftersom jag var lite osäker och bussarna inte gick så tätt på söndagar så tog jag god tid på mig och gav mig iväg hemifrån redan strax efter kl 7. Just för dagen hade vi bytt till vintertid, (ni läste rätt VINTER-tid, dags att göra sig i ordning för kallare tider…) så fick ändå en timmes extra sömn. Kom direkt på rätt buss och redan vid kl 8 stod jag på arenan. Det var några arrangörer där och riggade när jag kom. Så fort det förstod att jag inte prata portugisiska sa de: “Pettersson” eftersom jag hade föranmält mig och stod med i startlistan.

8:30 skulle en nybörjarinstruktion hållas så det blev en halvtimme att slå ihjäl. Nu var det inte någon synd om mig för tävlingsarenan bjöd på minst sagt en trevlig utsikt exakt bredvid vattnet med stora berg som reste sig på andra sidan. Så satt gärna och bara vänta med den utsikten.

Helt okej TC-häng. (TC=Tävlings centrum)

När väl nybörjarinstruktionen börja hade det anlänt lite mer arrangörer, bland annat distriktsordförande i orienteringsförbundet som jag sen tidigare mailat med. Han såg mig som någon slags frälsare från orienteringsmeckat Norden och ville hemskt gärna att jag skulle berätta något för nybörjarna om orienteringens storhet i Norden. Så med en tolk så fick jag berätta om den gigantiska tävlingen O-ringen och att alla svenskar testar orientering i åtminstone skolidrotten.

Sen var det tävlingsdags med startfållor, lösa definitioner och hela köret. Stiftklämma var det som gällde idag. Jag sparar det riktigt orienteringsnördiga, med kartor och bananalys, till kartarkivet.

Startade först och var överlägset först i mål. Det allra flesta gick sina banor, några tog lite joggingsteg när det var säkra på var det skulle. Enligt startlistan var det 60 startande och några direktanmälda såg jag men har inte hittat någon resultatlista än. Tror vi var 2 st i startlistan på den svåraste bana “Difícil” så antar att jag var snabbast.

Nöjd efter målgång!

Men för att summera så var det enkelt och varmt men kul ändå! Det bästa var ändå att jag fick prata med de från den lokala klubben och lyckades hitta en bilplats till en tävlingshelg om några veckor i riktigt skog. Ska bli spännande! Framförallt eftersom han jag ska åka med, distriktsordförande, inte kunde ett ord engelska. Kan bli kul 5 timmar bil!

Det mest äventyrliga med denna resa var egentligen resan hem. Eftersom det bara var 6 km hem tänkte jag att det är lika bra att springa. Jag körde lite på känn och kom inte riktigt så jag tänkte mig. Kom dels in i något fattigt område där hönsen gick lösa. (Även om det inte var favela-fattigt. Det hade fortfarande asfalt och husnummer. Det finns favela här i stan dock. Dit ska man inte gå säger de.)  Samt kom jag till diverse återvändsgränder. Så fick håva fram mobilen och efter en stund började jag komma in på bekanta vägar igen. Nu var solen riktigt varm och helt dyngsur staplade jag hem till lägenheten igen.

Ha det fint så länge!

/Robert, orinteringsfrälsaren från Svergie

Gissa samtalsämnet

Det har gått några dagar sedan jag sist skrev något och det har självklart hänt en del på den tiden.

Karneval del 3

Karneval del 3, måndag, blev lite av en flopp, trötta och slitna från dagarna innan så gick vi ner till konserten i centrum. Väl där stod vi och gäspa, små dansa lite till uppvärmnings akterna innan vi tillslut gav upp innan den stora artisten kom. Vi var helt enkelt lite för trötta för att stå där. Så vi begav oss för att äta och åkte sen hem. Inte mycket mer att säga om det. Liten flopp, men alltid kul att vara ute och se lite. Roligast var nog restaurangen efteråt där jag hade en lång session portugisiska/engelska lektion med en tjej som var med i sällskapet. Hennes engelska och min portugisiska var rätt dåliga. Så vi utbytte lite kunskaper. Roligt!

Tisdagen sen så var den officiella helgdagen var mest som återhämtning efter tidigare dagar, i alla fall för mig. Hela stadens affärer var stängda så förutom en liten löptur gjorde jag inte mycket den här dagen.

Beachhäng

Väldigt blått vatten och himmel, även om jag ska erkänna att denna bild har ett extra blått instagram filter på sig… 

På onsdagen var det arbetsdag igen men för att inte trötta ut sig allt för mycket så tog jag en halvdag och begav mig till beachen igen, precis som “Karneval del 2”, samma ställe, samma plats, samma typ av barbeque, samma människor men betydligt bättre väder denna gång. Solen strålade men inte så våldsamt varmt, så jag njöt i fulla drag. Även om själva badandet inte är så fridfullt som man kan tro på det kilometer långa stränderna. Det är väldigt höga vågor och badandet blir mycket mer en kamp mot vågorna än någon härlig avkoppling. Det har gott om badvakter på stranden som faktiskt måste göra lite insatser då och då. Även om det stora vågorna sköljer en in mot land först så drar vattnet dig ut från land lika mycket. Vilket skapar problem för en del. För mig är det mest roligt att leka i vågorna är både lång, så jag når botten, och relativt simkunnig så har inte tyckt det varit obehagligt än så länge men något avslappnande är det inte i alla fall.

Milslånga stränder och härligt väder, underbart!

Exjobbet

Det jag själv tyckt varit roligast denna vecka är faktiskt skolarbetet. Vi har haft besök från min handledare, prof. Krus från Linköping. Så vi har haft lite möte och jag har kunna gjort väldigt mycket framsteg rent pluggmässigt. Det finns även en kille här på universitet i Floripa som har doktorerat i digital hydraulik (det området som jag exjobbar inom). Han har visat mig hans material denna vecka och samt sin testrigg vilket är en av det få fungerande digitalhydrauliska riggar som finns i världen. Linköping har en gammal som inte är körbar längre, kan finnas en i Finland i övrigt är det snålt. Så otroligt kul att få och klämma och känna på den. Eventuellt kommer jag köra lite tester framöver också. Så kul att komma framåt och känna att detta kan faktiskt bli något bra utav.

Doktoranden var både väldigt intresserad och imponerad av det små resultat jag fått hitintills vilket man självklart blir glad över. Också roligt att det gärna vill använda mig som språkgranskare på deras engelska vetenskapliga artiklar det planerar ge ut, kan tänka mig hur min betydlig mer språkbegåvade systrar viker sig av skratt åt att jag skulle vara någon typ av korrekturläsare. Men har helt klart bättre engelska än det flesta här.

Det är klurigt att följa OS här ifrån, vare sig bild eller ljud får sändas från svenska bolag hit. Så liveresultat och ibland SVT livechatt är bäst. Här skidskytte från världens bästa livetjänst biathlonresults.com

Sociala spelet

Jag har en ny favorithobby. Rätt ofta finner jag mig själv i en situation där det pratas vardaglig portugisiska. Vid kaffepauser, luncher, barbeque mm. Så nu har jag börjat med att lyssna noggrant och försöka förstå så många ord som möjligt och försöka lista ut sammanhanget. Skulle säga 1 av 3 gånger så lyckas jag förstå vad som diskuteras ungefär. Fortfarande helt omöjligt att tillägga något. Framför allt är det svårt att förstå när det är läge att flika in. När är det en lucka i samtalet? Så även om jag ibland vill fråga något (på engelska) så är det väldigt klurigt att lista ut när det passar att fråga. En annan svår del i spelet är att se normal ut medans man gör det. Man vill inte stirra ut någon, man vill inte se uttråkad ut och helst ska man skratta och le vid rätt tillfälle. Otroligt lurigt men jag hoppas jag utvecklas och ingen känner sig obehagad av att jag mest sitter tyst och stirrar på dem, så man blir inbjuden nästa gång.

Vad händer här näst?

Imorgon ska det bli orientering är tanken! Den lokala klubben anordnar någon typ av stadsorientering som ett rekryteringsevent. Det var lite tveksamma när jag sa att jag var orienterare och trodde jag skulle tycka det var för lätt. Men är det lätt får jag väl springa fort. Har jag fattat det rätt så är banan 4 km så det hinner man bli duktigt trött på. Återkommer självklart med en rapport om det senare.

Ha det fint så länge!

Kommentera gärna något, det är alltid kul att få feedback på det man skriver.

/digital hydrauliker Robert Pettersson

Karneval del 1 och 2

Del 1 – Karnevalen, Lördag

Nu i helgen så var det karneval på schemat. Precis som jag skrev i förra inlägget så var planen att hänga med min study buddy och hans kompisar på gatukarneval. Så hur gick det? Med lite pengar i strumpan, nycklarna trippelknutna i byxlinningen och på med en nystruken skjorta gav jag mig iväg i det okända, visade sig att det var inte riktigt rätt uppsättning.

Tanken var att man som kille skulle klä ut sig till tjej, det hade jag koll på innan. Men jag hade dåligt med tjejkläder i packningen hit. När jag var på shopping gallerian kollade jag faktiskt lite på tjejkläder men insåg rätt snabbt att det kunde bli minst lika fel om jag köpte något. Tjejkläder är ett rätt vitt begrepp, så jag hoppade den delen och körde skjorta, kändes som ett säkert kort.  Väl nere på gatukarnevalen så var jag verkligen inte ensam kille om att vara outklädd. Skulle säga att det var 50-50 bland killarna. Den partysugna halva utklädda till tjejer och halvan som helst iakttar festen från ett hörn i vardaglig t-shirt.

Delar av gänget.

Själva festen då, vad hände? Min bästa liknelse är valborg Uppsala. Jättemycket folk, det finns några traditioner man “borde” gå på (forsränning, mösspåtagning mm.) men det folk gör egentligen är att vara fulla i Ekonomikumparken. Man försöker alltid hitta någon annan vän och är på väg någonstans, man tycker alltid att: “Det är nog bättre där borta”. Så det man gör är mest att ta sig fram bland folkmassor och gå runt. Samma grej här, vi drack öl, leta efter vänner och klagade på att musiken just här var dålig. “Det är bättre där borta.”  Var inte jättespännande som sådant, men kul ändå!

Förutom det ovanliga klädvalet, så är jag både blek, blåögd och otroligt lång (medellängden här är 8 cm kortare än i Sverige) så jag stack ut en hel del. Vilket fick många att börja prata med mig. Jag kan ju knappt prata portugisiska när någon pratar extrem långsamt tydligt så med högt ljud och fest var det helt omöjligt. Vilket bara gjorde saken ännu roligare. Det är som sagt väldigt vanligt här med homosexuella så blev uppvaktad av både killar och tjejer. Jag tyckte det var rätt roligt, log och såg glad ut. Gringo blev jag kallad en hel del, vilket är någon typ av skällsord för utlänning men de sa det med kärlek.

 

Så även om jag inte förstod så mycket av vad som pågick så är det en sak jag förstår och det är dans och musik. Väldigt likt Svergie så var det mest tjejer som stod för det dansanta så med ett stort leende, lite höfter och snabba fötter från min sida blev det jubel och applåder. Jag vet inte om det skratta åt mig eller med mig men folk blev glada i alla fall så jag körde på.

Det är inte så mycket mer specifikt att berätta om, vi trängdes med folk, drack öl, dansa och avsluta kvällen på McDonalds, hade lika gärna kunnat varit i Sverige. En del av mig är lite ledsen över att jag inte fick se det några fjäderdräkter och samba men det är ju helt ovärderligt att jag fått lite vänner här i Brasilien, jag ska ju vara kvar här ett tag till.

Och nya vänner för mig smidigt över till nästa del av karnevalen.

Del 2 – Karneval, Söndag

Karnevalen pågår nog egentligen från i torsdags och håller på till onsdag. Tisdag är en helgdag, och måndag en klämdag. Sen så har jag förstått det som att det är rätt vanligt att ta en hel klämvecka också. Igår i alla fall så blev jag med bjuden ut till en barbeque vid ett fritidshus på stranden. Brasilianarna är lite kända för sina grillfester. Kött är otroligt centralt i maten här. Just den här barbeque gick till så att vi satt på verandan, en stod vi grillen. När väl en bit var färdig så skar man upp den i små kuber och så gick en talrik runt där man fick ta sig en bit med händerna. På tallriken fanns ibland lite ströbröd som man kunde doppa sitt kött i. I övrigt var det bara köttet, ingen bra kolhydratsuppladdning med andra ord. Om jag kommer ihåg rätt så var det kyckling, nött, fläsk, vitlöksbröd, ostfylld paprika, korv och lök som serverades. Så satt man där och snacka skit och små åt, drack öl och drinkar i ett himla tag. Det var trevligt även om skitsnacket var svårt för min del. På festen var det både gänget från igår samt lite föräldrar. Tur att man vare sig är vegetarian eller nykterist, har lite svårt att se hur det skulle fungera i sammanhanget.

Så här såg det ut i många omgångar med olika kött. Man tog en bit och skicka vidare.

Efter suttit där ett tag så gick vi ner och badade på stranden, det var rätt dåligt väder,  27 grader och regn, perfekt att bada i! Tyckte inte bara jag utan även Brasilianarna.  Höga vågor, extremt salt vatten (personlig åsikt) och runt 20 grader i vattnet (kallt tyckte Brassarna).

Beachhäng!
En regnig strand, inte så bra fotoväder.

Efter lite bad och lite häng i strandbaren gick vi tillbaka till huset och körde en ny 2 timmars omgång med barbeque. När ätandet ebbade ut så blev det mer dans och skitsnack. Precis som i Svergie så uppskattar tanter min dans mest. En av damerna där dansade gärna och ofta med mig. Förstod så mycket vad hon sa men kramar, leenden och “Amigo” förstod jag.

Jag och min dansanta “Amigo”.

Helt klart trevligt och kul att få vara med i gemenskapen, ikväll blir det konsert. Det var inte riktigt en fråga utan: “Robert, imorgon ska vi på konsert.” Och jag upplevde det som att jag ingick i “vi”, väljer i alla fall att tolka det så. De är otroligt omtänksamma och ser alltid till att någons taxi svänger förbi min dörr på vägen hem och försöker få med mig så gott det går även om det är språkbarriärer. Så känner mig väldigt välkommen.

Får se hur många delar av karneval det blir. Jag vet aldrig riktigt, del 3, konsert ikväll vet jag om än så länge. Vi ses och hörs!

/Robert tanternas favorit.

Börjar ordna upp sig

Det känns saker börjar ordna upp sig, jag behöver inte längre  lokalguide varje steg jag tar, har fått ett passerkort och nycklar till avdelningen. Har fixat ett brasilianskt SIM-kort så jag inte behöver lita på wifi hela tiden (Men prisa gud för eduroam, behövde bara stiga av bussen på campus innan det börja trilla in notifikationer.) Har till och med kunnat tagit ett löppass. Så det börjar kännas bra även om allt fortfarande är spännande. Sitta fast i trafikkaos är spännande, se om man hittar tillbaka hem är spännande,  gå och handla är ett riktigt äventyr!

Passerkort, med obligatorisk konstigt ansiktsuttryck.

Tänkte berätta om några små godbitar av allt spännande som hänt sen sist.

Löppasset förstås, bor cirka 100 meter från strandpromenaden, (tyvärr ej badstranden), strand promenaden är 8 km lång enkel riktning och går hela vägen till Universitet, utan vägpassager eller någonting. Så där blev det givetvis första löppasset. Även om jag sprang på kvällen så det skulle vara lite svalare så var det 27 grader. Gick ganska bra första halvtimmen innan jag vände, då var det kraftig motvind från havet/bukten. När jag sen vände och fick medvind började svetten rinna och oj vad det rann. Jag kunde krama ur min funktionströja när jag kom hem, mysigt! Men kul att springa lite, även om det var 12 km asfalt/betong rakt fram.

Panorama över strandpromenaden.

Sen hände en oväntad grej på bussen här om dagen. Det kom fram en kille till mig och fråga om jag pratade svenska. Han såg att det stod på svenska på min fina LARM-väska. Det visade sig att denna brasilianare hade sett på Ingmar Bergman filmer och tyckt svenska verka intressant, så han lärde sig det. Han hade varit 4 dagar i Stockholm men annars inte pratat så mycket, men han hade övat i tre år. Han lyssnade på TV4 nyheterna varje morgon och pratade om än med brytning bra svenska. Vi bytte nummer och ska nog ta en fika nästa vecka, prata lite svenska. Oväntat men kul!

Fascinerande ellösningar, ska tydligen inte vara alla som är aktiva man sätter bara upp nytt och låter det gamla hänga kvar. Snyggt!

SIM-kortet blev också en spännande historia. Gav mig iväg till shopping gallerian någon kilometer hemifrån som jag blivit rekommenderad. Gick in till en teleoperatör och fråga om jag kunde få ett kontantkort, fick till svar (på bedrövlig engelska med hjälp av google translate) att jag behövde ett försäkringsnummer (typ motsvarande personnummer) vilket jag inte har än. Jag gick iväg och kom sen på efter 30 sek att jag borde frågat om det gick att fixa i gallerian. När jag kom tillbaka så strålade killarna bakom disken upp. Nu var det mest intresserade om jag hade facebook och huruvida jag gillade killar eller tjejer, det var helt klart intresserade av mig i alla fall… Japp! Jag tackade nej till det erbjudandet. Men skam den som ger sig, så gick till en annan operatör och där var det inte ens ett försök till att prata engelska, med 100% google translate så fick jag mig ett SIM-kort som fungerar. Även här frågade det om försäkringsnummer, sen pass, vilket jag inte hade med, sen sa han “Não problemas” och strök ett streck i den rutan. Fixat!

En liten dubble espresso på gallerian. Serveras med en shot! Vad då kan man undra… bubbelvatten, festligt.

När vi ändå är inne lite på HBTQ temat. Så har jag fått veta lite inför helgens äventyr karnevalen att just Floripa är känd för sin gay karneval. Så tydligen ska man som kille vara utklädd till tjej men inte tvärt om. Jäkla osis att jag lämnade mina klackar och klänning hemma (jag har faktiskt en uppsättning…). Får se hur det fungerar, kanske får tag i lite tjejkläder här. Det här är inte den traditionella karnevalen man har sett med stora sambatåg, det finns även i Floripa, utan där är en gatukarneval med allmänt kaos och fest har jag fått höra. Den klassiska sambatågen har jag förstått det är lite som att dansa kring midsommarstången, det gör barnfamiljer men inte så mycket studenter. Så jag tänkte hänga på min study buddy och han kompisar och då är det gatukarneval som gäller. Får se var vi landar! Vänta inte massa bilder och sånt, fick starka rekommendationer att endast ta med lite pengar i strumpan, ingen mobil och absolut ingen kamera.

/En lite hemmastadd Robert 

Äntligen framme i Floripa!

Känns som senaste dygnet har pågått i flera veckor, i alla fall två dygn. Sen jag lämnade trygga Sverige så har jag spenderat 20 timmar på flyg, landat i Floripa (ingen säger Florianópolis egentligen), tagit mig till lägenheten där jag ska bo, packat upp mina saker, ätit lunch, åkt campus,  blivit presenterad för alla hydrauliker, fått en rundtur, fått mitt egna skrivbord, hunnit med att jobba 5 timmar med exjobbet (hur gick det till, det var inte meningen?), tagit mig hem igen, ätit middag och nu sitter jag här och försöker samla allt i text. Huvudet är som en svamp som inte tar in något längre.

Inpackat och klart.

Så mycket intryck så vet inte riktigt hur jag ska sortera det. Det är portkoder, namn på nya människor,  bussturer, tips och trix för att inte bli rånad, bästa badplatserna, karnevaltips mm.

Mitt skrivbord

Det är mycket som helt klart inte är som i Sverige i alla fall. Rätt påtagligt är värmen. Var en rätt sval dag idag. Nådde nog bara upp till 28°C, det kommer finnas dagar över 40°C blev jag lovad.

Fick snabbt höra, från de som spenderat en del tid i Sverige av Brasilianarna, att här i Brasilien jobbar man minsann inga 8 timmars dagar, mer åt 12 timmars hållet och det där fika tramset det håller vi inte heller på med. Det kändes spontant lite jobbigt. Får se om jag anammar det sättet att leva på. Min roomie sa några kloka ord om detta. “Det är bra att resa tidigt på morgonen och sent på kvällen. Då är det inte helt olidligt varmt. Så jag åker oftast 7 och stannar till 7.”

Här står jag och svettas i värmen!

När vi ändå pratar om min roomie så är han exakt lika trevlig som jag skrev att jag trodde han var i tidigare inlägg. Hjälper mig med allt, berättar roliga historier, visar mig runt.  Dessutom den ända Brasilianaren med felfri engelska jag mött också. Riktigt skönt! Även det andra killarna på universitetet var väldigt vänliga och hjälpsamma. Så känns som man kommer trivas där.

Jag orkar knappt korrläsa det här idag så är nog snurrigare än vanligt. Men så får det vara en dag som denna. Ha det fint!

/svettig, snurrig och supernöjd Robert 

Eu falo português

Dagarna rullar på och nu är det bara 3 dagar kvar tills avfärd, känns helt overkligt. Det som jag pratat och tänkt på i ett över halvår är snart här. Så otroligt taggad och förväntansfull nu!

Känns som det mesta löst sig nu senaste veckorna. Det besvärliga visumet jag kämpat med blev klart två veckor innan jag behövde det. Jag fick ett lägenhetserbjudande, inte på stranden eller vid campus, som jag nämnde tidigare, utan i centrum, tydligen inte så vanligt som student. Ska vara långt till campus men annars en kanon lägenhet, 3 rum och kök. Killen jag ska dela lägenhet med är brasilianare, läser motsvarande utbildning som jag på UFSC (universitet jag ska exjobba på). Han ska också skriva exjobb inom hydraulik den här terminen. Han har till och med varit ett halvår i Sverige och gjort ett internship på Volvo CE i Eskilstuna samt bott tre månader i Linköping. Han verkar väldigt trevlig när jag skrivit med han. Han har en klassisk “Jag har varit ute och rest”-profilbild på facebook, väldigt påklädd i en snödriva… känns tryggt på något sätt.

Har börjat blivit en fena på portugisiska också! Eu falo português (jag pratar portugisiska) som rubriken säger. Eller ja, jag försöker i alla fall. Alla som har gått i grundskola och gymnasium med mig vet nog att jag är ingen höjdare på språk. Syns rätt snabbt i mina slutbetyg att språk inte var favoriten. Bara tanken då att försöka sig på att lära sig ett nytt språk tog emot från början. Men som tenta-prokrastinering till januari-tentan så gav jag det ändå ett försök. Hitta ganska snabbt tjänsten duolingo  som verkligen ger termen gamification ett ansikte. Genom sitt språklärande så får man XP (experience points/erfarenhets poäng) och achievements (utmärkelser) när man gör något bra. Man kan även följa vänner och se varandras utveckling (Lägg till mig!).

Mina achievements på duolingo!

Det är också mycket viktigt att man håller sin streak (dagar i rad) i spelet. När jag gjort dagens 30xp så får man sig en liten belöning i form av lite lingots, som är spelets pengar. Lingots kan man sen omvandla till halsband och amuletter, nya kläder till sin coach-uggla eller extra lektioner. Jag har själv slagit till på diverse amuletter, en träningsdräkt i 24 karats guld för extra swag, samt en extra lektion i att flörta. Min favoritreplik från flörtlektionen är: “Jag är ny i stan, vill du visa mig vägen till ditt hjärta.” Ska slippa lite på det uttalet sen är det en given success tänker jag.

Min uggla i sin guldträningsdräkt och dagens mål uppnått!

Man kan tycka det här är hur fånigt som helst, det är det också. Tävlingsmänniska som jag är så biter detta faktiskt på mig. Jag håller min streak, gör mina 30 XP oftast innan kl 10 varje dag.  Och jag lär mig faktiskt saker, “40% Portuguese Fluency” om man frågar appen. Lär mig i alla fall att klara svårare lektioner i appen snabbare och bättre. Så helt dumt är det inte, tycker nästan det är lite kul ibland också. Något skolans språkundervisning haft det svårt med. Ska bli intressant och se om jag kan förstå något väl i Brasilien också.

/um feliz Robert