En sista…

En sista matlåda, ett sista frukost, en sista avskedsmiddag, en sista dag på campus, ett sista lunchmöte, en sista natt i korridoren, en sista kaffe i Baljan, ett sista träningspass, ett sista vilseläger… Listan kan göras lång med “sista”-saker jag gjort denna vecka. Sen jag kom hem från ett sista träningsläger med LiTHe Vilse i söndags har det varit tre långa dagar. Tre dagar med nästan bara flyttstädning och “sista”-saker. Nu vet jag att mycket av detta kommer jag göra igen, jag kommer tillbaka till Linköping.  Men jag kommer aldrig mer ha min vardag i Linköpings studentliv. Det känns tråkigt för det är något jag lärt mig älska de senaste åren.

Bild från Vilses skidläger i Säfsen. Blev fyra härliga dagar och 17 mil skidor för egen del.

Att lämna korridoren, mitt hem senaste fyra och halvt åren, känns extra tungt. Det har blivit som en extra familj. Jag kommer sakna vägvalsanalysen på söndagskvällar. Jag kommer sakna de helt orealistiska härledningarna på whiteboarden efter kl 22. Jag kommer sakna kaoset 5 minuter innan varje vilseträning börjar, “SKYNDA, VI BLIR SENA”. Jag kommer till och med sakna Anna “korridorsdiktatorn” Wehlins, “Anna bannor” varje gång man haft något onyttigt på gång. Den där långa blicken när glasslådan kommer fram en måndagskväll. Även om det kändes lite som en fredsgåva från Anna när jag på avskedsmiddagen fick en glasskopa med texten. “Alla dagar är måndagar” på.

Avskedsmiddag i korridoren.
Skärmdump från korridorschatten.

I förra inlägget skrev jag om att gråter väldigt sällan men den här veckan har det varit nära flera gånger. När jag efter en ledsam avslutningsmiddag på tisdagen, spenderade hela onsdagen ensam med städning och sen gav mig ut själv på träningspass. Väl på träningspasset väljer sen att ta den otroligt ensamma cykelvägen mellan Skäggetorp och Malmslätt, då gick det inte att genomföra någon kvalitetsträning. Det blev inga intervaller. Jag gjorde något tamt försök men det slutade med att jag likt en amerikans film att sprang i förtvivlan i en minut innan jag stannade, kollade ut över den becksvarta Östergötlandsslätten, kände stormvindarna i ansiktet, hörde den täta pendlingstrafiken susa förbi i bakgrunden… Jag blev stående där ett tag innan jag kunde jogga hem.

Då var det tur att jag hade bokat en pizzakväll på onsdagen med MPiRE-gänget. För det tog inte många minuter från att jag kom dit innan allt kändes bra igen. Innan jag återigen blev riktigt taggad på hela Brasilienresan och på att faktiskt ta examen och ge mig ut i arbetslivet. Ibland är det tur att man har sådana vänner. Vänner som får en att må bra och inse att livet går vidare.

Så torsdagen, idag, var det dags för det stora flyttlasset. Efter pizzakvällen kändes det inte alls så tungt längre. Pappa kom ner och efter någon timmes packande och lite jättetetris så gick allt in i bilen med nöd och näppe.

Flyttlasset hem i tvärfull bil, hade inte gått in många par skor till.

Så nu sitter jag här på mitt pojkrum,  folkbokförd hemma hos mamma och pappa igen efter fyra och ett halvt år. Känns inte riktigt som en seger. Tur att det är kortvarigt. För om tolv dagar ger jag mig iväg igen och då mot nya kontinenter!

/lätt sorgsen Robert

Olja, svett och tårar

Att heta Robert Pettersson har både sina för och nackdelar. Vill man vara hemlig är det bra. På hitta.se får man 659 st träffar på “Robert Pettersson”, bara i Linköping finns det 18 st. Så det finns goda möjligheter att vara hemlig. Vill man däremot ha en enkel mejladress eller personlig hemsida får man ofta vara lite klurig för att hitta något unikt. “Robert [bindestreck] pettersson [punkt] se” är ett resultat av detta.

Någon kväll för här i vecka satt jag och tänkte på det här. Kan jag hitta på något originellt namn till min blogg? Då ploppade det lätt poetiska rubriken Olja, svett och tårar upp.  Lite beskrivande, lite poetiskt och kanske mest cringe*.

Olja

Oljan står för hydrauliken som hela exjobbet handlar om.

Svett

Står för att jag förhoppningsvis kommer kunna idrotta en hel del i Brasilien. Har redan nu kontakt med den lokala orienterings klubben i stan och har skrivit in Brasilanska mästerskapen i kalendern.

Tårar

Jag gråter väldigt sällan, så tror egentligen inte denna blogg kommer handla något alls om detta. Detta är bara ett poetiskt inslag.

Har även ändrat mitt instagram namn till @oljasvettochtarar där kan ni gå in och följa om ni vill.

Nyklippt och taggad på Brasilien.

Förutom alla dessa tankar så var idag den första dagen på terminen. Började starkt med att gå till frisören. Sen hade jag ett uppstarts möte på universitetet. Lagom start.

/en av alla Robert Pettersson i världen

*Cringe, Robert försöker vara nere med kidzen, betyder pinsamt, ett av orden på nyordslistan 2017

 

Början på något nytt

Att år 2018 starta en blogg känns kanske inte som den hetaste trenden. Men vad gör väl det? Har man någonsin varit trendig. Nu till våren ska jag ut på äventyr och tänkte att en liten reseblogg kan man väl ha. Så sagt och gjort här sitter jag och skriver.

Äventyret

Så vad är det nu för äventyr jag ska ut på? Jag läser nu sista terminen på min utbildning på Linköpings universitetet, civilingenjör i maskinteknik. Under sista terminen gör man det som kallas exjobb. Mitt exjobb kommer jag göra på Universidade Federal de Santa Catarina som är ett universitet i Florianópolis, Brasilien. För den som är mer intresserad om exakt vad jag ska syssla med kan man läsa  under fliken “Exjobb”.

Reseplanen

Flyget lyfter 6 februari, 20 timmar senare, efter landar jag i Florianópolis.  Den 9 februari, två dagar efter jag landat, börjar karnevalen i staden. Jag är väldigt taggad på att se hur det blir. Sen när karnevalen är klar så är tanken att jag ska försöka hitta en vardag i Brasilien. Jag har just nu bara boende för första 10 dagarna men alla säger att det ska lösa sig. Min“study buddy”, Pablo, som är en student på universitet och ska vara min fadder under min vistelse, har lovat att hjälpa mig med att fixa boende. Tydligen är valet man har boende nära stranden men långt till skolan eller tvärt om boende nära skolan men långt till stranden. Får se vad det blir för min del.

Planen är att stanna i Brasilien till slutet av maj för att sen åka hem till Sverige och lägga fram exjobbet innan terminen här i Sverige tar slut 8 juni.

Just nu väntar för mig 3 veckor med förberedelser, möten, planeringsrapporter mm. Så jag är riktigt på gång när jag landar i Brasilien.

/taggad och förväntansfull Robert